Det trånga huset på plan 4 var min barndom tills jag började på universitetet. Foto taget 2001 - när vägen mellan distrikten gick förbi och huset utökades med ett litet rum där min mamma kunde sälja ägg, bönor, grönsaker och auberginer för att försörja familjen - Foto: LUONG DINH KHOA
1. Min far, i sin grova bomullsskjorta med lösa trådar vid armbågarna, gick darrande ut. Han sa ingenting, tog bara ryggsäcken från min axel. Hans hand var kall och torr som barken på det gamla rosenträdet vid byns entré, men när den rörde vid min, rann en underlig värme längs min ryggrad.
När jag låg i sängen på natten tryckte jag kinden mot den tidsfläckade väggen och kände den kalla sanden från Röda floden sippra in i varje tegelsten och sprida sig rakt ner i min domnade hud. Jag hörde huset andas.
Mer exakt var det det knarrande ljudet av sprickor som löpte från väggens bas upp till den glänsande svarta järnbjälken. Under den senaste regnperioden hade den här väggen "svettats" – tårarna från putsen sipprade ut, rann ner som en ynklig gammal man.
Jag drog fingret över ojämnheterna, kände sandens ojämnhet, cementens hårdhet, och plötsligt kände jag en stickande känsla i fingertopparna. Det här huset började bli gammalt. Det var precis som mina föräldrar.
Varje år jag kommer tillbaka har min mammas hår ytterligare ett lager grått, min pappas rygg är mer böjd, huset har några fler sprickor och mossa ligger tjockt på takpannorna.
2. Nästa dag vaknade jag och såg min far sitta i hörnet av gården och tända en kruka med banh chung. Lukten av det halvbrända longanträet, fräsch och stickande för ögonen, var märkligt bekant. Och lyssna: Klunk... klunk...
Det var det viskande ljudet från banh chung-grytan. Ljudet av klibbiga riskorn som rörde sig och blommade, ljudet av mungbönor som smulas sönder, ljudet av fett kött som smälte och blandades i lagret av gröna dongblad.
Pappa "återuppväcker" familjekärleken och använder sin egen energi för att laga de trasiga bitarna efter ett långt år ifrån varandra.
Pappas ögon kisade på grund av röken i kökshörnet - när han öste upp grytan med kokt banh chung - Foto: LUONG DINH KHOA
När mörkret började sprida sig över tegelgården steg en ström av ånga upp från det mörka köket. Doften rusade rakt in i näsborrarna och väckte ett helt område av slumrande minnen. Det var doften av den blommande korianderplantan. Endast i norr badar man i slutet av året med korianderblad – som en ritual för att tvätta bort allt damm och alla bekymmer och välkomna ett nytt år av fred.
"Vattnet är varmt, kom in och ta ett bad!" - ekade mammas röst, hes av den kalla vinden.
Tống... tống... Det porlande ljudet av vatten som rann från kokosnötskalet ner i det böjda aluminiumfatet lät långsamt som nedräkningen av tiden. I den disiga röken var mammas rygg böjd ner och kastade en krokig skugga på den sotfläckade köksväggen.
Den rena, renande doften av naturen blandad med den sura, stickande lukten av svett på min mors slitna tröja, vilket skapade en lyxig "parfym" som inte säljs någon annanstans i världen : doften av frid.
Det har blivit en vana, varje år, varje Tet, glömmer min mamma aldrig att lägga gamla korianderplantor i en stor kastrull och koka vatten för att bada hela familjen på årets sista eftermiddag. Doften av gammal koriander dröjer sig kvar i mitt hår under tre dagar av Tet... Den rustika doften av landsbygden, men tillräckligt för att hålla våren igång från kärlek - Foto: LUONG DINH KHOA
Elden hade slocknat. Bara en hög med grå aska fanns kvar. Min mor brukade ta en järngaffel och försiktigt trycka undan det tunna lagret aska ovanpå. En klarröd glöd skulle avslöjas. Under det grå asklagret glödde longanträkolet – eller kärnan i longanträdet – fortfarande rött, hett, pyrande och höll envist värmen hela natten.
Jag rös plötsligt när jag insåg: Detta varma hem var inte byggt av tegel och murbruk. Det var byggt av dessa glödande kol. Hung Yen longan-träden, på sommaren erbjöd de sin söta frukt, på vintern erbjöd de sitt kött och ben som ved för att hålla oss varma.
Precis som mamma – kvinnan som frivilligt begravde sin ungdom och skönhet under "aska" av ansvar och matlagning, för att i tysthet hålla familjeelden brinnande för alltid.
3. Nyårsafton. Duggregnet utanför stänkte fortfarande små vita pulverliknande partiklar på takpannorna.
Min far stod framför altaret. Han bar en sliten kostym som han hade köpt för tio år sedan, för stor för hans alltmer krympta kropp. Hans smala axlar skakade lätt.
Svisj... Ljudet av en tändsticka som tänds mot en grov låda. En gul-orange låga flammade upp och lyste upp de djupa, skarpa linjerna i min fars ansikte. Lågan krympte snabbt till tre klarröda fläckar på spetsen av rökelsepinnen, flimrande och spöklika. Jag tittade upp mot taket, där rosenträbjälkarna som min far hade polerat till glans igår, och kände det som om tusen ögon tittade ner för att skydda mig...
***
Det är minnet av bungalowen som jag var fäst vid under hela min barndom – tills jag började på universitetet. Nu finns det huset inte längre där – men den varma känslan finns alltid kvar. På grund av en sak: föräldrar är det odödliga taket som skyddar varje barns liv.
Tiden är oförutsägbar, varje Tet-helgdag när vi fortfarande kan se våra föräldrars leenden är ett komplett hem. För Tet är faktiskt väldigt enkelt, bara sammanfattat i två ord: Tillsammans.
Just så väcks Tet i hjärtat.
Bjud in läsarna att delta i skrivtävlingen.
Vårvärme
Som andlig föda för varje Tet-högtid fortsätter tidningen Tuoi Tre och dess partner INSEE Cement Company att bjuda in läsare att delta i skrivtävlingen Spring Warm Home för att dela med sig av och presentera ert hem – ert varma hem, dess funktioner och minnen som ni aldrig kommer att glömma.
Huset där dina morföräldrar, föräldrar och du föddes och växte upp; huset du byggde själv; huset där du firade din första Tet med din familj... alla kan skickas in i tävlingen för att presenteras för läsare över hela landet.
Artikeln "Spring Warm Home" får inte ha deltagit i någon skrivtävling och får inte ha publicerats i några medier eller sociala nätverk. Författaren ansvarar för upphovsrätten, arrangören har rätt att redigera, och artikeln kommer att erhålla royalties när den väljs ut för publicering i Tuoi Tre-publikationer.
Tävlingen äger rum från 1 december 2025 till 15 januari 2026 och inbjuder alla vietnameser oavsett ålder eller yrke att delta.
Artiklar om vårvärme på vietnamesiska bör vara högst 1 000 ord långa och bör åtföljas av illustrativa foton och videor (illustrativa foton och videor hämtade från sociala nätverk utan upphovsrätt accepteras inte). Acceptera endast artiklar via e-post, inte via post för att undvika förlust.
Tävlingsbidrag ska skickas till e-postadressen maiamngayxuan@tuoitre.com.vn.
Författare måste ange sin adress, telefonnummer, e-postadress, kontonummer och personnummer så att organisationskommittén kan kontakta dem och skicka dem royalties eller priser.
Personal på tidningen Tuoi Tre och deras familjer kan delta i Spring Warmth Writing Contest men kommer inte att räknas med för priser. Organisationskommitténs beslut är slutgiltigt.
Vårens värmeprisutdelning och lansering av tidskriften Tuoi Tre Xuan
Juryn, som består av kända journalister, kulturpersonligheter och representanter för tidningen Tuoi Tre, kommer att granska och belöna de preliminära bidragen och utse vinnarna.
Prisutdelningen och lanseringen av tidskriften Tuoi Tre Xuan förväntas hållas på Nguyen Van Binh Book Street i Ho Chi Minh-staden i slutet av januari 2026.
Pris:
1 första pris: 10 miljoner VND + certifikat, tidningen Tuoi Tre Xuan;
1 andrapris: 7 miljoner VND + certifikat, tidningen Tuoi Tre Xuan;
1:a tredjepris: 5 miljoner VND + certifikat, tidningen Tuoi Tre Xuan;
5 tröstpriser: 2 miljoner VND vardera + diplom, tidningen Tuoi Tre Xuan.
10 läsarnas valpriser: 1 miljon VND per pris + diplom, tidningen Tuoi Tre Xuan.
Röstpoäng beräknas baserat på interaktioner med inlägg, där 1 stjärna = 15 poäng, 1 hjärta = 3 poäng, 1 gilla-markering = 2 poäng.
Källa: https://tuoitre.vn/nhung-vet-nut-biet-tho-va-mui-huong-cua-su-tro-ve-2025120810392499.htm
Kommentar (0)