Färger på platån

Jag anlände till Bac Ha en sen höstdag. Mitt i morgonens glittrande färger på den vita platån, med moln som fortfarande hängde över bergssidan, myllrade Bac Ha-marknaden – en av de 10 mest attraktiva marknaderna i Sydostasien – av människors fotsteg. På sluttningen som ledde till marknaden fladdrade de traditionella klänningarna från den etniska gruppen Mong, svajande som en regnbåge. Kvinnorna, flickorna och systrarna log starkt i sina brokadklänningar, med "lu co" (en sorts "väska") på axlarna. Mong-pojkarna var uppslukade av den graciösa Khen-dansen och skickade sina ambitioner och längtan till flöjtljuden som ekade genom bergen och skogarna... Alla dessa bilder och ljud har blivit symboler för det älskade landet Bac Ha.

Hmong-folket i Lao Cai bor huvudsakligen i höglandskommuner som Bac Ha, Si Ma Cai, Pha Long, Ta Gia Khau, etc. Under många generationer har de vävt en rik kulturell skatt, från språk, dräkter, musikinstrument, festivaler till seder och bruk. Varje kulturellt drag hos Hmong-folket är en del av den färgstarka bilden av Lao Cai-gränslandet, där människor och natur smälter samman som en stark broderitråd genom åren.

I ett traditionellt hus mitt i byn Ban Pho i Bac Ha-kommunen arbetar Ms. Sung Thi Xoa – chef för det traditionella brokadbroderiteamet – flitigt med varje nål och tråd. Hennes händer rör nålen snabbt, varje tråd är lika ljus som blommande blommor i dalen. Bredvid henne sitter Giang Thi Say, en ung Hmong-flicka, som fortfarande brinner för varje broderilinje trots sina något klumpiga händer.

Broderi förskönar inte bara kläder, utan bevarar också den nationella andan, delade Ms. Xoa med stolthet: ”Varje mönster på Hmong-blomklänningen bär på en historia, ibland är det formen av ett berg, en bäck, ibland fotspåren av människor som går ut på fälten. Vi broderar av hela vårt hjärta.”

Linnetyg och färgglada trådar… genom Hmong-folkets händer blir de till lysande klänningar som bär på bergens och skogarnas andedräkt. Det är från dessa händer som våra förfäders traditionella hantverk återupplivas i en ny livsrytm.

Om Bac Ha-marknaden är en mångfärgad bild, är det Hmong-folket som är huvudfärgen i den bilden. Varje söndagsmorgon är marknadens kulturella rum som en festival. Ljudet av panflöjter, flöjter, glada röster och skratt blandas med doften av thang co, majsvin, plommonblommor, senapsblommor, brokad... Hmong-männen tar fram sina panflöjter för att spela, ljudet av panflöjtorna är som att kalla på molnen och vinden. Hmong-flickorna i färgglada klänningar vrider sig i Sinh Tien-dansen och ler blygt bakom paraplyerna... Det är inte bara glädjen i återföreningen, utan också hur de bevarar och för vidare Hmong-folkets kultur.

Den fängslande melodin från Mong-flöjten av Mong-pojkar och -flickor uttrycker deras folks kulturella kvintessens.

I kommuner som Pha Long, Ta Gia Khau hålls fortfarande vårfestivaler, Gau Tao-festivaler ... varje år. De äldre lär sina barn och barnbarn att dansa med panflöjt, spela flöjt och hur man broderar traditionella motiv för att skapa unika brokadmönster. Hmong-kulturen existerar inte bara i minnet utan också i vardagen, i panflöjtens ljud tidigt på morgonen, i månskensdansen, i hur människor lever, i hur de älskar och knyter an till varandra.

Många Hmong-kvinnor bevarar inte bara kulturen i livet, utan tar nu även till sig traditionellt hantverk. På kulturmässor och Lao Cai -turismfestivaler har bilden av Ms. Xoa, Ms. Say och medlemmarna i det traditionella broderiteamet i Ban Pho, Bac Ha blivit bekant, där de presenterar Hmong-brokadprodukter. De har inte bara med sig färgglada broderade tyger utan också nationell stolthet. Där kan betraktaren inte bara beundra klänningarna, utan också fördjupa sig i flöjtens melodier och danser och lyssna på folksånger som tycks eka från molnen och bergen.

Varje Hmong-brokadprodukt, från väskor, halsdukar, kjolar och skjortor, är en kristallisering av tid och själ. Det är ett levande bevis på den bestående kulturella vitaliteten i gränssamhället, där kultur inte bara är till för att visas upp, utan för att leva, andas och följa Hmong i varje steg av moderniteten.

Herr Giang A Hai – chef för Bac Ha Regional Center for Culture, Sports and Communication – delade: ”Hmong-kulturen är en mycket unik del av den kulturella bilden av de etniska grupperna i Lao Cai. Att bevara Hmong-kulturen handlar inte bara om att bevara ett traditionellt yrke, en dräkt eller en folksång, utan också om att bevara hela samhällets andliga rötter. Vi samarbetar med lokala myndigheter, kvinnogrupper och hantverkare för att restaurera och lära ut broderi, organisera en plats för att framföra panflöjor, folkdanser och sånger, så att den yngre generationen kan vara stolt och fortsätta.”

”Hmong-kulturen är en mycket unik del av den kulturella bilden av de etniska grupperna i Lao Cai. Att bevara Hmong-kulturen handlar inte bara om att bevara ett traditionellt yrke, en dräkt eller en folksång, utan också om att bevara hela samhällets andliga rötter. Vi samarbetar med lokala myndigheter, kvinnogrupper och hantverkare för att restaurera och lära ut broderi, organisera utrymmen för att framföra panflöjor, folkdanser och sånger, så att den yngre generationen kan vara stolt och fortsätta.”
Herr Giang A Hai - chef för Bac Ha regionala center för kultur, sport och kommunikation

Enligt Giang A Hai är den förändrade medvetenheten hos den unga generationen av Hmong-folket ett positivt tecken. De bevarar inte bara utan förnyar också: de kombinerar traditionella material med moderna designer och introducerar Hmong-brokadprodukter till turism- och modemarknaderna. "Det är det mest hållbara sättet att bevara", betonade Giang A Hai.

Mitt i det moderna livet, när industriprodukter och broderier gradvis blir populära, blir sånger, danser, modernt arrangerad musik, till och med musik komponerad av artificiell intelligens, attraktiva och tränger in i varje liten by... Men folket i Mong Hoa Bac Ha, Si Ma Cai och Pha Long väljer fortfarande att "sakta ner" för att bevara varje traditionell tråd, Sinh Tien-danserna, de melodiska Khen-melodierna, de rungande flöjtljuden... i varje festival, i varje bysammankomst och återförening. De skapar unika kulturella utrymmen för att introducera och marknadsföra för turister nära och fjärran... så att alla kan förstå mer, älska mer, beröra mer av kulturen och människorna i Mong Hoa. Smärtan och oron för att om Khen- och flöjtljuden går förlorade, om det inte finns fler broderade kjolar, inga fler färgglada marknader... då kommer den nationella identiteten att försvinna som moln.

Hantverkaren Ly Seo Phong i byn Ban Pho sa en gång: ”Att bevara kulturen är att bevara sin själ. Att förlora den är att förlora sina rötter.” Kanske är det tack vare denna uthållighet och ståndaktighet som Hmong-kulturen förblir intakt i sina färger i ett land av integration och stark utveckling som Lao Cai – både gammalt och fräscht.

Från det melodiska ljudet av panflöjter på bergssidan till de noggrant präglade stygnen på varje veck i brokadkjolen är Hmong-kulturen fortfarande lika levande som en ständigt flödande bäck. Varje Hmong-kvinna – liksom Ms. Xoa, Ms. Say och många generationer som i tysthet för vidare och bevarar... är de de som "bevarar själen" i sin etniska identitet. I dagens utvecklingsresa är det inte bara en källa till stolthet att bevara kulturen, utan också en inneboende styrka för Hmong-folket att med säkerhet ta steget in i framtiden – en framtid där Hmong-folkets kulturella färger fortfarande lyser bland molnen, bland de majestätiska bergen och skogarna i nordväst.

Kommentar (0)