Från det antika Saigon till dagens Ho Chi Minh-stad

Det är inte möjligt att fastställa när de vietnamesiska invandrarna först satte sin fot i Saigon, men att skriva namnet "Saigon" med Nom-skriften "處柴棍" i böcker kan användas som referenspunkt för året Giap Dan (1674).

Detta bekräftas i den historiska romanen Nam Trieu Cong Nghiep Dien Chi (även känd som Viet Nam Khai Quoc Chi Truyen) av Nguyen Khoa Chiem (1659-1736), det kan sägas att författaren var den tidigaste samtida som nedtecknade namnet Saigon.

1. När kommendör Nguyen Huu Canh kom till Dong Nai och Saigon för att etablera ett administrativt system år 1698, fick Saigon-området namnet Gia Dinh-prefekturen. Denna prefektur hade bara ett distrikt, Tan Binh. Prefekturens kärnområde var den administrativa myndigheten Phien Tran-palatset.

Från denna tidpunkt blev Saigon ett namn som representerade en region, men inte namnet på administrativa dokument; och från Lord Nguyens tid till slutet av Nguyendynastin ändrades den administrativa strukturen i Saigon många gånger (prefektur, stad, citadell, palats, provins), men i allmänhet behölls namnet Gia Dinh. De två namnen Saigon och Gia Dinh är det ena ett gammalt landnamn (region) och det andra ett gammalt administrativt namn, så de är djupt rotade i lokalbefolkningens undermedvetna.

Karta över Saigon 1895, med landmärken Kieu-bron, Nhieu Loc-kanalen, Xuan Hoa-byn

När fransmännen etablerade det administrativa systemet i de sex provinserna Cochin (1862-1867) ändrade de många ortsnamn från vackra tecken (kinesiska tecken) till namn på regioner (nominella tecken). Ortsnamn med vackra tecken gynnades av Nguyen-dynastin, såsom Saigon med namnet Gia Dinh, Dong Nai med namnet Bien Hoa, Ba Ria-Mo Xoai med namnet Phuoc An-distriktet, My Tho med namnet Dinh Tuong,...; och systemet med administrativa ortsnamn på provins-, prefektur-, distrikts-, kanton- och bynivå (kommun-, valdistriktsnivå) använde mestadels vackra tecken.

Fransmännen påverkades av Nom-systemet för ortnamn för församlingar/stift som registrerats av missionärer sedan 1600-talet, så de ändrade den administrativa namngivningsmetoden som etablerats av Nguyen-dynastin och använde många Nom-namn transkriberade till det latinska nationalspråket för att namnge administrativa platser. En rad län, provinser och städer använde Nom-namn som Saigon, Cho Lon, Ba Ria, Thu Dau Mot, My Tho, Go Cong, Sa Dec, Mo Cay...; sättet att kalla administrativa namn med Nom-namn matchade av en slump de välbekanta folknamnen från förr, vilka var välbekanta namn på platser som migranterna själva döpte i det nya landet.

2. Historien om administrativa ortnamn i ett stort område som Ho Chi Minh-staden idag skulle ta upp otaliga sidor och bläck. För tillfället kan vi ta en snabb titt på kärnan i det gamla Saigon - Gia Dinh genom namnen på några nya valdistrikt.

Saigon-distriktet, Ben Thanh-distriktet, i centrum, behåller sitt ursprungliga folknamn från platsens namn och namnet på flodkajen, vilka kontinuerligt har nedtecknats i historieböckerna. Tidigare, inom den akademiska världen, fanns det vissa åsikter som verkade vara oeniga om hur man skulle namnge en distriktet Saigon, med hänvisning till att den geografiska skalan inte var lämplig. Dessa åsikter kunde vara baserade på sentimentala överväganden och inte på källan till det historiska flödet.

I början var namnet Saigon bara en liten plats som kunde motsvara en administrativ by, liknande Ben Thanh som ursprungligen betydde platsen för en kaj framför citadellen (Gia Dinh), eftersom de var handelsplatser och därför spred sig lätt och användes som ett representativt namn för ett större landområde; och under Nguyen-dynastin tilldelades Saigon aldrig någon administrativ enhet.

Nu har Saigon-distriktet återställt sitt gamla namn inom sitt gamla geografiska område, i enlighet med forntida folktraditioner, och även annorlunda från hur fransmännen brukade kalla en storstad. Det bör också tilläggas att hela den långa floden från uppströms Dau Tieng till Nha Be-korsningen också kallades "Sai Gon-floden" av fransmännen på kartan från 1858, medan Nguyen-dynastins historiska uppteckningar registrerade denna flod med många namn som motsvarar varje del av floden.

Xuan Hoa-distriktet återställde ortsnamnet på byn som etablerades under Tu Duc-perioden, separerad från byn Tan Dinh (etablerad under Gia Long-perioden), som tillhörde Binh Tri Thuong-kommunen. Detta bynamn behölls fram till början av den franska perioden, vilket gjorde byn till en by. Xuan Hoa-byn tillhörde Saigon-distriktet, men upplöstes och förlorade sitt namn fram till 1895. En del av bymarken tillhörde då Saigons innerstad och en del slogs samman med Hoa Hung-byn.

Således är Xuan Hoa det administrativa namnet på byn (hamnen) som existerade från 1850 till 1895, sedan försvann i 130 år utan att nämnas, och används nu igen. Lyckligtvis finns det fortfarande Xuan Hoas gemensamhetshus som byggdes av byborna förr i tiden som fortfarande finns kvar idag, om det inte vore för detta gemensamhetshus skulle förmodligen inte många komma ihåg ortsnamnet Xuan Hoa.

Nhieu Loc Ward, ett ortnamn som ursprungligen var namnet på en kanal, skrev i boken Nam Ky Luc Tinh Du Dia Chi av Duy Minh Thi, tryckt 1872, i avsnittet Gia Dinh-provinsen, Binh Tri-floden (Thi Nghe-kanalen): "Hue-bron (惠橋), vanligtvis kallad Nhieu Loc-bron (橋饒祿)". Det vill säga, Hue-bron kallas vanligtvis Nhieu Loc-bron, vilket kan förstås som bron som spänner över Nhieu Loc-kanalen.

När det gäller Hue Kieu (Hue-bron) så nämner många gamla källor från början av 1800-talet, såsom Hoang Viet Nhat Thong Du Dia Chi (1806), Tran Van Hoc-kartan (1815) och Gia Dinh Thanh Thong Chi (1820), den alla med namnet Lao Hue-bron. Om man tittar på Saigon-kartan från 1895 ser vi ett V-format flöde i söder och två mynningar som alla rinner ut i Thi Nghe-kanalen. Denna kanal har nu fyllts igen. Namnet Nhieu Loc-kanalen, som är rak idag, är egentligen den tidigare Thi Nghe-kanalen. Att använda geografiska platsnamn för att namnge administrativa enheter har fördelen att det är förenligt med det välbekanta sättet att kalla folket.

Även från det välbekanta sättet att kalla folket kan vi se sättet att namnge lokala karaktärer som Mr. Nhieu (en lägre examen än kandidatexamen) vid namn Loc bland allmogen, såväl som Mr. To, Lao Hue, Mr. Buong, Mr. Ta..., som bidrog till landet, deras förnamn användes av senare generationer för att visa tacksamhet.

När det gäller Cau Ong Lanh (distriktsnamn), trots att Truong Vinh Ky sa att "träbron byggdes av Lanh, en soldat som bodde i närheten" (1885), hävdar många artiklar på internet att denna bro korsar Ben Nghe-kanalen och förbinder distrikt 1 med distrikt 4 (gammalt), och att Lanh också är känd som Lanh Binh Thang, vilka båda inte har några autentiska historiska data.

Ong Lanh-bron korsar Ong Lanh-kanalen, kanalens mynning rinner ut i Ben Nghe-kanalen, kanalens spets går norrut till slakthusområdet, där den franska kartan från 1878 registrerades som "Abattoir", vilket betyder Ong Lanh-bron parallell med Ben Nghe-kanalen. Förutom Ong Lanh-kanalen finns Ong Lanh-bron, där människor samlas för att köpa och sälja nära bron, vilket ger upphov till namnen "Cau Ong Lanh Hamlet" och "Cau Ong Lanh Market", utvecklingen av detta ortsnamn över en lång tidsperiod, så att tillskriva det Ong Lanh, dvs. Lanh Binh Thang under den franska motståndsrörelsen, verkar föga övertygande, det är nödvändigt att studera historiska källor mer noggrant.

Karta över Saigon 1878, Ong Lanh-bron vid den tiden ansluten till Quai de I'Arroyo Chinois-gatan

Tan Dinh-distriktet har behållit sitt mycket gamla administrativa namn på bynivå i Saigon. Under Gia Long-perioden, år 1808, var Tan Dinh ett lan (motsvarande en by), vilket innebar att befolkningen bara var några dussin personer med tio hus. Tran Van Hoc-kartan (1815) registrerade det som "Tan Dinh-kullen" och visade inget bostadsområde. När Gia Dinh-provinsens fastighetsregister upprättades (1836) uppgraderades det till en by. Tan Dinh-byn genomgick flera separationer under den franska perioden och förlorade sedan sitt administrativa namn. Det var inte förrän 1988 som Tan Dinh återställdes som ett distriktsnamn, och nu är dess område större.

3. I ett nytt utseende använder kärnan i Ho Chi Minh-staden nu administrativa valdistriktsnamn som har tillräckligt med kännetecken för det långvariga flödet på Saigons mark vad gäller toponymi.

Även om antalet stadsdelar har minskat, bevaras fortfarande de gamla kanalnamnen (Nhieu Loc) och bynamnen (Cau Ong Lanh), vilka är välkända folknamn. Namnet på byn Tan Dinh från Saigons tidiga dagar är fortfarande bevarat, och namnet på byn Xuan Hoa, som bara har spår av ett gemensamt hus, är administrativa titlar som uttrycker önskan om fred.

Och de två ortnamnen Saigon och Gia Dinh-provinsen, som har varit berömda och etablerade i hundratals år och är djupt rotade i minnena inte bara hos människorna här utan även hos folket i de sex provinserna och människor från hela landet, är nu vederbörligen nedtecknade i administrativa dokument.

Forskaren PHAM HOANG QUAN

Källa: https://www.sggp.org.vn/tu-xu-sai-gon-xua-den-tphcm-ngay-nay-post802638.html