Dang Thuy Tram och de ödesdigra somrarna: Smärtsamma och vackra!

Det finns heta somrar, "brinnande av röda blommor i den avlägsna skogen", och det finns sömnlösa sommarnätter "plötsligt rastlösa av längtan efter älskarens ögon" eller ivriga att ge sig av. Och det finns lotustider som saknar flickan med lotusansiktet, i de vackra och smärtsamma minnena från dem som stannar kvar...

Minnenas lotussäsonger

I hennes släktingars minnen lever bilden av den kvinnliga läkaren som stupade sommaren 1970 för evigt kvar tillsammans med nostalgins lotussäsonger, då deras familj fortfarande var intakt och Norden befann sig i den återställda fredens dagar.

Det sista fotot av systrarna Thuy Tram - Hien Tram taget i Hanoi , sommaren 1966, några månader innan Thuy gick till slagfältet.

FOTO: TILLHANDAHÅLLS AV FAMILJEN

"Min syster älskar blommor väldigt mycket, särskilt lotus. Under blomstersäsongen har mitt hus alltid en söt doft av lotus. Så pass mycket att konstnären Dinh Minh var tvungen att måla två bilder av blommor åt henne, en av lotus och den andra av en mycket konstnärlig vas med pioner. Tyvärr har vi bara en bild kvar på grund av kriget."

Jag minns en gång jag var på en båt på West Lake med min syster och en nära vän. Det var sent på eftermiddagen när båten kom in i lotusblomningsområdet. Han plockade en blomma, gav den till mig och sa: "Hien, titta på det här, ser den här blomman ut som din systers, både färgglad och väldoftande, åh så ren." Min syster och jag rodnade båda. Solljuset sken också starkt i området vid den tiden. Vi var båda besvärligt tysta, rörda av landet och himlen som var genomsyrade av färg och doft...

Många år senare, när jag träffade henne igen, grät hennes gamla vän, tårarna rann sakta nerför hennes kinder som hade mörknat med tiden, så sorgligt. Han sa till mig att om han bara hade varit lite modigare vid den tiden, skulle han ha kunnat säga det han alltid hade hållit högt, oavsett om hon accepterade det eller inte, det skulle ha varit de ord han hade sagt till flickan han älskade mest i sitt liv, de mest uppriktiga och passionerade orden från en man som en dyrbar flicka som Thuy Tram var tvungen att höra...", bidrog Ms. Dang Hien Tram - syster till martyren Dang Thuy Tram - till boken.

Blåsig och het sommar

Men de vackra lotussäsongerna varade inte länge i norr, eftersom kriget återigen hotade att visa sina klor. "Sommaren 1964 hade min familj en mycket intressant sommarsemester i Sam Son. Alla vi fem systrar och jag lekte i vågorna. Vi höll händerna och hoppade tillsammans när varje vit våg slog in och skrattade högt. Sedan sprang vi till stranden och jagade gräsblommorna, den sortens blomma som ser ut som en liten boll full av törnen, som snurrar och bärs av vinden väldigt snabbt...

Thuys familjs sista semester på Sam Son-stranden ( Thanh Hoa ), augusti 1964

FOTO: TILLHANDAHÅLLS AV FAMILJEN

Plötsligt en eftermiddag sa min pappa att vi var tvungna att komma hem tidigt eftersom något hade hänt. Den amerikanska sjunde flottan hade närmat sig stranden. Hela familjen var chockad. Trots att vi hade hört rykten förväntade vi oss inte att kriget skulle komma så snabbt. Medan vi lekte med vågorna hittade USA en ursäkt för att orsaka incidenten i Tonkinbukten. Så bröt kriget officiellt ut i norr. Jag förväntade mig inte att det skulle bli den sista utflykten med alla mina familjemedlemmar. Kriget hade invaderat vår familj med allt lidande, både bokstavligt och bildligt talat. Det var långa dagar av evakuering, bomber som föll, separation, förlust...", mindes Hien Tram.

Två år senare, också mitt i sommaren, skickade den unga kvinnliga läkaren Dang Thuy Tram till sin dagbok den hjärtskärande trumman av sin "längtan efter sin älskare vid frontlinjen": "Fyra år har gått, jag kommer aldrig att glömma stunderna från denna dag på den gamla vägen. Det var en blåsig sommardag... och vad mer, min kära? Var det kärlekens låga som också fläktes av den vinden för att brinna starkt..." (7 juli 1966).

Thuys klasskamrater och Fred sitter tillsammans i det gamla klassrummet på Chu Van An-skolan, augusti 2005

FOTO: TILLHANDAHÅLLS AV FAMILJEN

Det fanns också ljudet av trummor i mitt hjärta, när jag upphetsat gav mig iväg på dagarna av förberedelser inför "att gå till B": "I morse var mitt hjärta upprymt, sjudande av hat, stolt över vår nation, troende på morgondagens seger... Allt rörde sig i mitt hjärta. Klockan 5:15 läste farbror den lokala mobiliseringsordern. Härifrån gick det fosterländska kriget in i en ny fas. Jag kände mig hedrad över att bidra lite till denna stora revolutionära sak. Låt oss gå och gå med i armén! Uppmaningen har manat länge, men idag finns det något mer allvarligt, mer brådskande: Låt oss gå och gå med i armén, fast beslutna att kämpa, fast beslutna att vinna den slutliga segern! Ja, vi är redo!" (17 juli 1966).

Sedan, fyra år senare, på ännu en ödesdiger sommardag (22 juni 1970), föll hon på det heroiska landet, där talesättet "Bränn inte, det finns eld där inne!" blev ett samvetsbud, ett oändligt, spöklikt eko från en eldig sommar, vackert till smärtsamt, smärtsamt och vackert!

Personens namn har blivit landets namn

"På 55-årsdagen av Ms. Dang Thuy Trams offer fattade Quang Ngai-provinsen ett mycket klokt beslut: att namnge två kommuner i Ba To efter Dang Thuy Tram som just hade slagits samman. Vi vet att enligt seder i vietnamesiska byar från forntiden skulle de som kallades 'föregångare', de som hade bidragit till byn, få sin by uppkallad efter sig. Nu har Ms. Thuy Tram blivit en sådan föregångare, en person som hade bidragit till utvecklingen av kärlek till folket, kärlek till landet, kärlek till hemlandet, och som offrade sig för dessa ädla kärlekar."

Och jag tror, ​​jag hoppas, vem vet, att Liengfloden som rinner genom Ba To en dag kommer att heta 'Dang Thuy Tramfloden'. Om det finns land, måste det finnas en flod, för floden kommer att berika landet, floden är den vackraste bilden av ett land. Dang Thuy Tramfloden..." ( poeten Thanh Thao )

Källa: https://thanhnien.vn/dang-thuy-tram-va-nhung-mua-he-dinh-menh-don-dau-va-dep-de-185250616094204717.htm