Unikt thailändskt bröllop i Thanh Hoa

(Baothanhhoa.vn) - ”En vuxen pojke gifter sig, en vuxen flicka gifter sig”, ett enkelt men djupt ordspråk, är som en viktig milstolpe i en persons liv. När pojkar och flickor når vuxen ålder är det dags att påbörja resan med att bygga sitt eget hem. För thailändarna i Thanh Hoa är ett bröllop inte bara en viktig händelse för paret, utan också en kulturell festival där seder, trosuppfattningar, musik och traditionell konst är sammanflätade och bevarade genom många generationer.

Att sätta på en dotter en hatt innan hon går till sin mans hus är en oumbärlig procedur i traditionella thailändska bröllop.

Muong Le – det gamla namnet på Trung Thanh-kommunen – har länge varit känt som den kulturella vaggan för det svarta thailändska folket. Efter sammanslagningen av administrativa enheter har Trung Thanh-kommunen nästan 9 000 invånare, varav över 75 % är thailändare. Efter århundraden av Muong-stadiets etablering behåller thailändarna fortfarande sin stolthet över sin etniska kulturella identitet. Samtidigt bevarar de alltid goda seder och ritualer, genomsyrade av identitet, inklusive traditionella bröllopsceremonier.

För att lära oss mer om den skönhet som fortfarande bevaras i thailändska bröllop, besökte vi byn Phai för att återupprätta ett traditionellt bröllop. I den fridfulla bergsskogen blandades ljuden av khấu, khen och gong melodiöst med brokadens lysande färger, vilket återskapade en helig ritual genomsyrad av höglandskultur. Enligt Ms. Ha Thi Thoan, som är kunnig om thailändsk etnisk kultur i Trung Thanh-kommunen, börjar äktenskapet med det thailändska folket alltid med parets uppriktiga känslor. När kärleken "blommar och bär frukt" ber den unge mannen sina föräldrar att hitta en äktenskapsmakare som kan fria till honom. Tidigare var ett traditionellt bröllop tvunget att gå igenom minst sex procedurer, inklusive pay loong khoam (förlovningsceremoni), xoo po (bröllopsförfrågan), ban doong (bröllopsbordsceremoni), clo doong (officiell vigselceremoni), ton po mo (brudvälkomstceremoni) och lai nha (pay khun hoi).

Förlovningsceremonin, det första mötet mellan de två familjerna, sker enkelt och intimt, utan behov av hemgift. Om gåvan accepteras kommer brudgummens familj att bjuda in en äktenskapsmakare (på thailändska kallad ung xu, pa xu) för att välja en gynnsam dag för att besöka brudens familj för att officiellt be om bröllopet. Gåvorna vid denna tidpunkt kan inte sakna jäst vin och betel- och arekanötter - symboler för tillgivenhet och uppriktighet. Den inledande meningen presenteras ofta av äktenskapsmakaren med en symbolisk betydelse: "Vår äldste son förälskar sig i er vackra, filiala dotter. Om ni inte har något emot vår fattiga familj, låt oss ta er dotter som vår svärdotter. Hon kommer att vara som en vattenkälla, som ger vatten till åkrarna, arbetar hårt med att plöja, bygga hus och ta hand om familjen..." Om de känner uppriktigheten kommer brudens familj att hålla med, och de två sidorna kommer att diskutera bröllopsdatumet, antalet gäster, gåvor och specifika uppdrag i förlovningsceremonin och det officiella bröllopet.

På bröllopsdagen består brudgummens familj vanligtvis av äktenskapsmakaren som gruppens överhuvud, brudgummen och marskalkar, brudgummens mor samt släktingar och vänner. Med sig har de cirka 8 par av unga män och kvinnor som bär hemgiften. Bröllopsgåvorna förbereds noggrant, inklusive en bronskruka med fyra handtag (mò toong xi hu), en gris, ett par tuppar och hönor, ett par vinglas gjorda av löv, bamburör med sur fisk och traditionella gåvor som fyra rullar brokadtyg, en traditionell klänning till svärmor, silverarmband till brodern och yngre brodern till brudens mor, en stor halsduk att linda saker i, klänningar, armband till bruden...

När bröllopsprocessionen just hade nått foten av trappan till huset på pålar bad äktenskapsmakaren att få komma in i huset: "Är någon hemma? Var snäll och säg ett ord?/ En gäst från fjärran har kommit, hans hjärta är fyllt av upphetsning/ Värd, var snäll och ge mig en kopp vatten/ För att lindra min längtan, för att värma mitt hjärta." Brudens familj svarade skickligt med bildliga och graciösa khap-ord: "De avlägsna svärföräldrarna har kommit till mitt hus/ Jag har inte haft tid att säga hej än, kom ut för att välkomna dem/ Svalorna kvittrar i skogen/ Ugglorna uppmanar mig att komma hem omedelbart." Khap-orden, halvt som en sång, halvt som en dikt, gjorde bröllopsatmosfären mer högtidlig och intim. All förvirring och märklighet mellan de två familjerna suddades gradvis ut i skratt, musik och varm enighet.

Under ceremonin genljöd ljudet av bambuflöjter, gongar, panflöjter och flöjter, tillsammans med kärlekssånger, högt. När solen gick upp fördes bruden officiellt till sin mans hus. Innan brudens familj lämnade brudens familj fick de "hemgiften", inklusive 6 filtar, 6 kuddar, 6 dynor och 1 svart myggnät (pôi cho) - som symboliserar en thailändsk flickas fullständighet när hon går till sin mans hus. Under utbytesceremonin ställde representanter för brudens familj en gåta. Om brudgummens familj svarade rätt skulle de få gåvorna; om de svarade fel skulle de straffas med en kopp vin. Männen och kvinnorna som bar gåvorna fick också sina kinder insmorda med sot - en sedvänja som var avsedd att avvärja onda andar och be för fred.

Mitt på det traditionella trägolvet sjöng den gamla modern en avskedssång, sången var full av moderlig kärlek. Den påminde inte bara hennes dotter om en svärdotters plikter, utan sången var också ett sätt för modern att skicka ett budskap till sin mans familj, i hopp om tolerans för dottern under hennes första osäkra dagar: "Även om hon är fattig är kärleken fortfarande stark/ Hemgiften är liten, jag förväntar mig inte silver eller guld/ Snälla visa mig vänlighet/ Lär mig att vara god, lär mig att vara vänlig".

När bruden kliver upp på brudgummens trappa måste hon ta av sig hatten och utföra en fottvättningsceremoni, där hon visar sin respekt och rapporterar till sina förfäder om den nya familjemedlemmen. Bruden bugar för förfädernas altare, medan äktenskapsmakaren erbjuder en bricka med offergåvor, inklusive grishuvud, vin och banh chung, och säger att från och med nu är denna flicka familjens officiella svärdotter och ber om förfädernas välsignelse. Därefter presenteras bruden för sin mans släktingar. Varje släkting kommer att ge henne bröllopsgåvor såsom armband, brokadsjalar, bambuskjortor, hårnålar... Efter att ha mottagit dem bugar bruden tre gånger för att uttrycka sin tacksamhet och lovar att fullgöra sina plikter som hustru och dotter och att bevara familjelyckan.

En intressant detalj är att efter bröllopet stannar brudtärnorna hos bruden i 3 dagar och 3 nätter, medan brudgummen ännu inte har hunnit komma nära sin hustru. Bröllopssängen måste bäddas av en fertil och lycklig person i familjen för att föra vidare lycka till det unga paret. På den fjärde dagen går paret och deras föräldrar till brudens hus för att utföra ceremonin. Härifrån får maken officiellt komma och gå och fullgöra sina plikter som svärson.

Numera, tillsammans med den moderna livsstilen och politiken att bygga ett nytt kulturliv, har thailändska bröllop i Trung Thanh kommun förenklat många procedurer och är kortare i varaktighet. Kärnvärdena etikett, bröllopspresenter, sånger, ritualer för förfädernas dyrkan och gemenskap respekteras och bevaras dock fortfarande. Bröllopsceremonin i det thailändska folkets liv är en plats där den nationella kulturens själ möts, där kärlek blandas med mänsklig moral, familje-, klan- och samhällsband. Att bevara och främja denna skönhet är att bevara en del av den kulturella kvintessensen i den bergiga regionen i hjärtat av Thanh idag.

Artikel och foton: Ba Phuong

Källa: https://baothanhhoa.vn/doc-dao-dam-cuoi-nguoi-thai-xu-thanh-259329.htm