Talangfull men oturlig i kärlek.
Boken "Musical Anthology" ger en kortfattad översikt över information om Ho Xuan Huong. Enligt den kom Ho Xuan Huong ursprungligen från byn Quynh Doi i distriktet Quynh Luu i provinsen Nghe An. Senare bodde hon i distriktet Khan Xuan i Hanoi . "Hennes liv var fullt av kärlekssvårigheter, vilket är anledningen till att hennes poesi är skarp, bitter och har en unik stil", enligt "Faces of Vietnamese Women through Han Nom Documents".
Hennes födelse- och dödsdatum är okända; det är bara känt att hon levde någon gång mellan slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, vilket motsvarar den sena Le-dynastin och den tidiga Nguyen-dynastin. I sin bok *Quoc Van Trich Diem* , när forskaren Duong Quang Ham diskuterade den kvinnliga poeten och hennes poesi, konstaterade han att "hon var en begåvad kvinnlig författare, mycket skicklig i poesi och litteratur. Men tyvärr var hennes öde olyckligt, hennes liv var fullt av umbäranden, så hennes poesi och prosa uttryckte hennes känslor antingen bittra eller lättsinniga."
Verket " Ho Xuan Huongs dikter ", tryckt 1967.
FOTO: TRAN DINH BA
Anledningen till att det sägs att Ho Xuan Huong hade ett oroligt kärleksliv är att hon hade tre män, som alla dog unga. Många forskningsdokument tyder på att hon hade två män, Tong Coc och prefekten i Vinh Tuong, men historiska dokument nämner också en tredje make. Hennes första make, Tong Coc, dog efter bara några års äktenskap. Senare gifte sig poetinnan med prefekten i Vinh Tuong, men han gick också bort. Hennes sista kärlek var med viceguvernören i Yen Quang, men som National History Chronicle säger: "Viceguvernören i Yen Quang dömdes till döden för sin arrogans att ta folkets egendom." Detta är verkligen ett fall av en vacker kvinna med ett olyckligt öde, som besitter talang men saknar rätten att bli vald.
I sitt privatliv och sin kärlek uttryckte hon djup tillgivenhet och hängivenhet till sin make. Sorgens tårar syns tydligt i hennes poesi, till exempel i dikten "Sörjer guvernören i Vinh Tuong" när hennes olycksalige make gick bort: "Tjugosju månader går i ett ögonblick / Åh, hundra år, guvernör i Vinh Tuong!" Samtidigt beklagar hon också kvinnors svåra situation, liknad vid flytande riskakor mitt i livets upp- och nedgångar, särskilt när de tvingas in i rollen som konkubin , som skildras i dikten "En ödmjuk konkubins öde", där hon upplever ensamheten av att ha en make: "Den ena är täckt med en varm filt, den andra är kall / Förbannade detta liv av att dela en make / En gång i månaden, kanske, kanske inte / En eller två gånger i månaden, kanske inte", som nämns i "Den vackra kvinnans berättelse ".
Verket "Giai Nhan Di Mac - Legenden och dikterna av Xuan Huong" (volym 1 och 2) av Dong Chau Nguyen Huu Tien publicerades 1926.
FOTO: ARKIV
Poesi och litteratur står i en separat skola.
"När det gäller poesi och prosa utmärkte hon sig som en distinkt figur. Varje dikt var full av känslor: antingen flörtig eller bitter. Hennes användning av rent folkspråk var skicklig och skildrade varje scen levande; hon använde ofta ovanliga men harmoniska rim. Hon var verkligen ett geni inom folkspråklig poesi", avslutade professor Dương Quảng Hàm i sitt verk *Vietnamesisk litteratur* . Enligt *Ansikten av vietnamesiska kvinnor genom kinesisk-vietnamesiska dokument *: "Hennes dikter finns bevarade i *Lưu Hương ký* -samlingen och spridda i många böcker. Man kan säga att hon var en mycket unik kvinnlig poet i slutet av den senare Lê-dynastin. Hon skrev endast folkspråklig poesi."
I "Compilation of National History ", när Ho Xuan Huongs tredje make, Tham Hiep Yen Quang-tjänstemannen, nämns i boken också om den kvinnliga poeten: "Tham Hiep Yen Quang-tjänstemannens konkubin vid den tiden, vid namn Xuan Huong, var skicklig inom litteratur och politik och hyllades av folk som en 'begåvad kvinna'." Hennes litterära karriär skilde sig helt från de flesta av hennes samtida. När man hänvisar till hennes poesi använder man fortfarande ofta termen "Drottningen av Nom-poesin" för att beskriva den kvinnliga poeten.
Enligt den vietnamesiska litteraturhistorien under första hälften av 1800-talet härrörde teman i hennes poesi mestadels från verkliga livet, "och krävde rätten till liv för människor, särskilt kvinnors rättigheter". Studien "Vietnamesiska kvinnor genom tiderna " uttrycker också en liknande åsikt och betonar att kvinnors ställning i det konfucianska samhället var beroende av många sociala begrepp och institutioner. Ho Xuan Huong representerade kvinnors röst som protesterade mot orättvisor mot hennes kön, därav raden "Om jag bara kunde ändra mitt öde och vara en man!" uttalas från Ho Xuan Huongs sorgsna och indignerade sinnestillstånd. Satirisk poesi är ett vasst vapen för den kvinnliga poeten och är mycket figurativ. Från mycket vanliga scener och föremål kan hon fortfarande framkalla litterära bilder och känslor, såsom raderna "Har du verkligen upplevt våren?/Pålarna har dragits ut och lämnat tomma hål" (från dikten " Swinging" ), eller den suggestiva bildspråket genom solfjädern "Rosiga kinder och pudrade kinder är charmiga på grund av detta/Herren vårdar och kungen älskar denna enda sak" (från dikten " Ode till solfjädern "). Ibland uttrycker hon också uppror i sitt tänkande, och vill fly från restriktiva institutioner när hon säger: "Jag sträcker ut handen för att testa himlens höjd/Jag sprider på mina ben för att mäta jordens längd", eller "Om jag bara kunde ändra mitt öde och vara en man/Mina hjältedåd skulle vara så få" (från dikten " Inskription på Sam Nghi Dong-templet ").
Senare generationer, som beundrade hennes talang, skrev dikter som beklagade förlusten av denna begåvade kvinna, vilka nedtecknades i "Giai Nhan Di Mac" ( Sagan om Xuan Huong) och inkluderade raderna: "I Co Nguyet består historien om Xuan Huong/En vacker kvinnas öde är verkligt hjärtskärande!/Synd om hennes talang och avsky för hennes kärlek!/Hur kan man ens börja beskriva en sådan tragedi?" (fortsättning följer)
Källa: https://thanhnien.vn/tinh-tu-dat-viet-tieng-tho-cua-nu-tai-tu-xuan-huong-185251214204743018.htm
Kommentar (0)