Fyra japaners öde med Vietnamkriget

Varje person har olika anledningar. Vissa har rest till många länder och sedan valt Vietnam som resmål. Vissa har precis tagit examen och kommit till Vietnam för att arbeta fram till nu.

De har två saker gemensamt: de är båda japaner och har livshistorier knutna till Vietnam.

De arbetar inom många områden och är ett bevis på vänskapen mellan Vietnam och Japan under de senaste 50 åren, och representerar också den framtida generationen som ska fortsätta skriva den vackra berättelsen om vänskapen mellan de två länderna.

Arkitekten älskar Saigons gränder

Yamada Takahito, 35 år gammal, är grundaren av arkitekturdesignkontoret anettai, känt för sina tropiskt inspirerade verk i Ho Chi Minh-staden, Da Nang , Vung Tau, Japan och flera andra länder...

Foto: NVCC

Takahito och hans kollegor på studio anettai är även designers av tre butiker i den unika "sängkafé"-kedjan Chidori - Coffee in Bed i Ho Chi Minh-staden.

Bland dem är Chidori i Distrikt 1 ett av de projekt som tydligt visar deras filosofi: arkitektonisk design genom att lära av Vietnams urbana landskap och kultur, såväl som vietnamesernas beteende.

Projektet renoverades från ett rörhus på Pasteur Street, 4 meter brett och 20 meter djupt.

För att möta klientens idé om ett sov-café-utrymme, samtidigt som de utnyttjade tillgängliga förutsättningarna och knöt an till det urbana sammanhanget, "förvandlade" Takahito och hans kollegor huset till en gränd – "där nya och gamla kulturer smälter samman".

Butikens huvudutrymme är "husen" (våningssängar) med utsikt över en 2 meter bred gemensam gångväg - återskapad som en gränd med grova tegelväggar i gatustil - så att varje kund som kommer till butiken ska känna att de går in i gränden för att återvända hem.

YAMADA TAKAHITO

Enligt Takahito är butiksägarens målgrupp unga vietnamesiska människor. Takahito håller helt med om detta och vill kombinera vietnamesisk kultur, särskilt grändkultur och stadslandskap i det här projektet.

Den japanske arkitekten uttryckte sin förtjusning när han såg att gränder i Vietnam har många "dolda pärlor", som kan innehålla restauranger, matställen och många intressanta platser...

I Japan finns det också gränder, men här gillar jag hur folk utnyttjar gränderna. Gränderna är inte bara till för transport utan har också mycket rika funktioner.

När Takahito fick frågan om arbetsmiljön i Japan och Vietnam log han: "Jag har aldrig arbetat i Japan."

Medan han studerade arkitektur i Japan började Takahito lära sig om länder i Sydostasien och ödet ledde honom till att bli antagen som praktikant på den berömda vietnamesiska arkitekten Vo Trong Nghia.

Arkitekten Yamada Takahito och hans studiomedlemmar - Foto: NVCC

Efter att ha avslutat sin praktik fortsatte Takahito att arbeta där i ungefär fem år innan han "gick på egen hand" och etablerade sitt eget designkontor. För närvarande har anettai-studioteamet fem personer, både vietnameser och japaner, som arbetar tillsammans.

Takahito berättade att ett av de "missförstånd" han ofta stöter på när han arbetar i Vietnam är att folk ofta "antar" att han designar i japansk stil.

"Vi studerade design i Japan, men det är inte så att vi specialiserar oss på japansk stil."

Varje miljö och varje kultur kommer att vara unik. Vi lär oss kärnan och när vi arbetar vill vi tillämpa det på vietnamesisk kultur, förklarade han.

En annan sak som gjorde den japanska arkitekten ganska förvirrad när han arbetade med vietnamesiska kunder under de första åren var att vietnameser gillar att inreda sina utrymmen med många saker.

Från att ha varit lite "chockad" över att se sina designer täckta av många saker, insåg Takahito efter några år i Vietnam gradvis att de inte bara var "dekorationer" utan också "bevis" på hur människor faktiskt levde i den arkitekturen.

”Vi tyckte det var intressant och tänkte att vi borde respektera det”, säger Takahito, som också skapar design som kan anpassas efter inflyttning.

Yamada Takahito har bott i Vietnam i 10 år, men han säger att han fortfarande har för avsikt att stanna här länge. För närvarande har Takahito också utökat sitt arbete bortom Vietnam och Japan till många länder, inklusive Indien.

Kvinnlig dansare älskar väst

Tatsumi Chika föddes i Japan och åkte till Kina för att studera dans i fem år innan hon fortsatte till Nederländerna för att studera dans i fyra år och sedan stannade kvar för att arbeta i ytterligare två år.

Den 32-åriga dansaren är för närvarande den enda utländska artisten inom Arabesque Vietnam – en enhet som regelbundet organiserar dansföreställningar i och utanför Vietnam.

Foto: HUYNH VY

"Efter sex år i Nederländerna började jag fundera på att åka till ett annat land för att söka andra utmaningar."

Vid den tiden hörde jag att den konstnärliga ledaren för Arabesque Vietnam, Nguyen Tan Loc – som jag kände när jag var i Japan – sökte dansare med god klassisk teknik.

Så jag kontaktade honom via Facebook, och det var så min historia i Vietnam började”, sa Chika för ungefär åtta år sedan.

Vietnam, som efter Japan det land där Chika har bott längst, har naturligtvis många minnen för henne.

Bland dem var kanske den mest minnesvärda den "första" resan till västern full av förvirring med en utländsk flicka.

Det var runt 2016 som Chika och kompaniet åkte till Can Tho och Soc Trang för att uppleva människornas liv i väst, för att få inspiration och öva inför den dåtida danspjäsen The Mist.

TATSUMI CHIKA

Det var första gången hon sov på tegelgolvet med alla andra, tvättade kläder för hand, tog av sig skorna och gick till fältet för att fånga sniglar, kramade en bananträdstam och vadade över floden eftersom hon inte kunde simma, gick ut i trädgården för att plocka frukt utan att ens veta vad det var för sorts frukt, och framför allt... åt åkermöss.

"Först blev jag chockad, jag var tvungen att fråga igen 'Äter vi verkligen råttor?' för i Ho Chi Minh-staden hade jag sett råttor nästan lika stora som katter, hur kunde jag våga äta dem. Men sedan åt jag dem. De var så läckra! - sa Chika medan hon skrattade - Jag fortsatte att vilja äta dem, jag fortsatte att äta dem, sedan sa folk till mig att bara dessa råttor var ätbara eftersom de bara äter ris."

Foto: DAI NGO

Förutom de glada minnena berörde även den vackra scenen med de tidiga morgonfälten omslöt av dimma under det skimrande solljuset Chika, vilket hjälpte henne att bli känslosam inför sitt framträdande på scenen, eftersom The Mist ursprungligen handlar om att berätta historien om vietnamesiska bönder.

Resan till väst fick också Chika att inse hur påhittiga vietnameserna är, de kan hantera nästan allt med få eller inga verktyg.

Senare i sitt arbete insåg hon också att många gånger när det saknades utrustning var folk tvungna att göra det själva.

Att lämna sin karriär i Nederländerna, ett utvecklat land i Europa, för att bosätta sig i Vietnam gjorde Chika sin mamma orolig. Den kvinnliga konstnären hade dock sina skäl.

Och mer än något annat är Vietnam den ideala platsen för Chika, inte bara för att det ligger nära Japan så det är bekvämt för henne att åka hem, utan också för att allt här fortfarande är under utveckling.

"Istället för att hoppa in på nivå 10 och ha allt, är det mer intressant att se hela utvecklingsprocessen. Jag gillar att se detta som en utmaning för mig och det är den främsta anledningen till att jag ville komma hit. Ursprungligen tänkte jag att jag skulle stanna i ungefär fem år och sedan flytta vidare till en ny plats, men på något sätt med Arabesque kunde jag inte lämna", sa Chika.

För en artist som Chika belönas pressen, skadorna, dagarna av svettig träning dag och natt, tills kroppen är trött, knäna gör ont, allt med känslotårar eller glada miner från publiken efter showen.

När han delade sin berättelse med författaren övade Tatsumi Chika och hans kollegor fortfarande dag och natt för SENZEN, en modern balett med vietnamesiska och japanska kulturella färger, en del av en serie program som firar 50 år av vänskap mellan Vietnam och Japan.

Kvinnlig sångerska skriver kärlekssånger för Vietnam

Mikami Nammy beskriver sig själv som en "bullrig" person men hittar rätt energi för sig själv i den livliga och bullriga Ho Chi Minh-staden.

Medan hon sjunger, målar om Vietnam och ställer ut i Ho Chi Minh-staden och Tokyo, och gör en YouTube-video som introducerar Vietnam, utstrålar denna japanska flicka en dynamisk och glad energi som andra kan känna redan från första mötet.

Nammy, som brinner för att sjunga och drömmer om att bli sångerska sedan gymnasiet, har gått på många auditions men misslyckats mer än lyckats.

Inte avskräckt fortsatte hon att delta i många livesångshower för att förbättra sina färdigheter, och åkte till och med ensam till New York för att lära sig sång. Efter det sa Nammy att hon hade möjlighet att uppträda på många platser som Frankrike, Brasilien, Thailand..., och från och med då hade hon för avsikt att bo utomlands.

Foto: NGOC DONG

År 2016 satte Mikami Nammy sin första fot i Vietnam med en vän.

Efter den resan förälskade sig sångerskan i det tropiska klimatet, de livfulla människorna, källan till vitalitet som hon liknade vid "en blomma som snart slår ut" i Vietnam.

Så ett år senare flyttade Nammy till Vietnam för att bo, även om hon tidigare hade rest till mer än 30 länder runt om i världen men inte stannade länge.

"När jag blir kär i någon finns det såklart många olika anledningar, som utseende, personlighet, värderingar... men först tänker jag instinktivt 'Det här är rätt person!'."

Jag kan verkligen inte förklara varför jag vill bo i Vietnam, men det känns som att bli kär i någon”, liknade den romantiska sångerskan. ”Jag vill veta mer om det här landet.”

MIKAMI NAMMY

Nammy väljer att bo i Ho Chi Minh-staden och filmar sedan under dagen och redigerar dem. På kvällen uppträder hon på en väns bar. När hon känner sig inspirerad målar och komponerar hon musik.

"Jag vill sublimera det jag känner i Vietnam i musik och på senare tid har jag försökt skapa musik som kombinerar japanska och vietnamesiska influenser."

Men till skillnad från japanska har vietnamesiskan andra toner, vilket är det jag tycker är svårast när jag komponerar.

Jag lär mig fortfarande vietnamesiska men jag pratar inte språket så bra så jag ska göra mitt bästa för att låta vietnameserna lära känna mig mer genom min musik", delade Nammy.

Mikami Nammy bär ao dai när hon uppträder på ett evenemang i Hanoi - Foto: NVCC

Låten Souda! Betonamu ni ikimashou (Kom igen! Låt oss åka till Vietnam) komponerad av henne vann andra pris i Vietnam-Japan vänskapstävlingen för sångkomposition inom ramen för aktiviteter som firar 50-årsjubileet av upprättandet av diplomatiska förbindelser mellan de två länderna.

"Egentligen skrev jag den här låten för att jag blev förälskad i Vietnam första gången jag kom hit. Så det här är verkligen min kärlekssång till Vietnam. Jag komponerade den här låten för att jag vill att mina japanska vänner ska bli intresserade av Vietnam när de hör den", sa hon.

När jag träffade Nammy Mikami fann jag henne lika entusiastisk som i hennes YouTube-videor, när hon tog med tittarna för att äta banh khot och cha gio, till Hoi An för att spela korgbåt, till festivaler för att dansa bambu...

"Även om antalet prenumeranter inte är stort ökar antalet tittare dag för dag. De flesta av dem är japaner, några av dem har känt till Vietnam sedan de var unga när de gick i skolan, några av dem vet inte att Vietnam har utvecklats så mycket."

Varje gång jag läser kommentarer som ”Jag vill bo i ett så vackert land!” vill jag bara skryta för dem”, log Nammy glatt.

Vietnam är en fotografisk inspiration

Taneda Motoki, som också bor och arbetar i Ho Chi Minh-staden, väljer att betrakta staden från lugna vrår. När han har ledig tid kör han ensam sin motorcykel till kaféer och antika arkitektoniska verk för att beundra staden genom sin egen kameralins.

Foto: NVCC

Efter att ha rest till Vietnam och suttit fast på grund av covid-19 arbetade Motoki som kundtjänstrepresentant på ett japanskt företag och använde sina semesterdagar till att vandra runt och fotografera människor och landskap.

Innan dess arbetade han även som porträttfotograf i Japan på en studio i Hokkaido.

"Jag tycker att vietnameser gillar att ta bilder mer än japaner. Dessutom har Vietnam många fotostudior med unika layouter. Priserna är också rimliga och enkla att hyra", kommenterade Motoki.

Hans starka sida är porträttfotografering, men Motoki säger att han i Vietnam hittar ny inspiration i klassisk arkitektur.

"På mina lediga dagar går jag ofta till ett gammalt kafé eller museum tidigt på morgonen. Morgonsolen är väldigt vacker för fotografering", sa han.

För Motoki var det sammanvävningen av antik arkitektur och Ho Chi Minh-stadens extremt snabba utvecklingshastighet som imponerade mest på honom.

Fyra år i Ho Chi Minh-staden gav honom också möjlighet att upptäcka skillnaderna mellan livsstilar i de två länderna.

TANEDA MOTOKI

"I den här staden kan vi köpa allt från små återförsäljare online. Om du beställer något från en säljare kan du få det på en timme."

Det är så bekvämt. När jag köper kameror och lampor kontaktar jag kameraförsäljaren och de skickar dem till mig väldigt snabbt. Jag känner att jag kan köpa vad jag vill när som helst, sa han.

"Dessutom arbetar folk från tidigt på morgonen och tar en tupplur mitt på dagen och går sedan ut på kvällen. Det är annorlunda än det japanska sättet."

Nya inspirationer i Vietnam hjälpte inte bara Motoki att förbättra sina fotografiska färdigheter utan motiverade honom också att tänka mer seriöst på sin fotokarriär med avsikt att återvända till Japan nästa år för att fokusera på fotografering.

Enligt honom arbetar vietnamesiska konstnärer aktivt över hela världen, inte bara som fotografer, utan även som designers, musiker...

"Jag hoppas att japanska och vietnamesiska konstnärer kommer att interagera mer. De kommer att inspirera varandra. Vi har olika processer för att skapa ett foto, vi kan lära oss några bra erfarenheter av varandra", sa han.

Tuoitre.vn

Källänk