Cu Te-området - Heligt märke under La Chi-folkets gyllene säsong

I slutet av den sjunde månmånaden tycks terrasseringsfälten i Hoang Su Phi och Xin Man vara täckta av en gyllene kappa, som sträcker sig från bergets fot till byarna som ligger vid horisonten. I rymden fylld av den väldoftande doften av färskt ris ekar ljudet av trummor och gongar från husen på pålar och ropar livligt människors fotsteg. Det är då La Chi-folket går in i Khu Cu Te - årets största Tet-festival, som sammanfaller med alla färger av ritualer, musik, mat och heliga övertygelser för förfäder.

Processionen marscherade till trummor mot förfädernas tempel.

La Chi-folket tillhör språkgruppen Ka-dai och har länge bott i höglandet i provinsen Tuyen Quang , koncentrerat till kommunerna Ban May och Xin Man i provinsen Tuyen Quang. Deras liv är nära kopplade till risodling på terrasserade fält, med årstider som kräver tålamod och uthållighet. I deras andliga liv är Khu Cu Te en oumbärlig milstolpe - både ett tillfälle att tacka himmel och jord, förfäder, och ett band som förenar samhället och för vidare kulturella värden genom många generationer.

Khu Cu Te betyder på La Chi-språket "förfäders gudstjänsthus", vilket förknippas med legenden om Hoang Din Thung - ledaren som öppnade upp bergen och skogarna, vördad som nationens gemensamma förfader. På festivaldagen bygger byborna ett gemensamt gudstjänsthus på en högtidlig plats, dekorerat med flaggor, trummor, gongar, buffelhorn... för att hålla ceremonin. Prestigefyllda äldste, kunniga om seder, utses att leda ceremonin och representera alla för att rapportera till förfäderna resultatet av det gångna årets arbete, be för gynnsamt väder, rikliga skördar och friska ättlingar.

Spännande käppspel under La Chi-folkets festival.

Mitt i den djupa gongen och de dunkande trummorna turas varje familj om att ta med offergåvor till helgedomen: färskt ris, vitt klibbigt ris, fisk, kött och särskilt buffelhornsvin. När personen som håller i det dricker måste personen hålla det hårt med båda fötterna, absolut inte sätta det på marken, som ett sätt att behålla full respekt för förfäderna. En liten bit ingefära knyts till en tråd och doppas i en kopp vin för att "bjuda in" förfäderna att delta i ceremonin - en ritual som bara La Chi-folket har, som uttrycker tron ​​att förfädernas själar kommer att följa vinets doft och ingefärans smak för att återvända.

Efter ceremonin är det den livliga festivalen. Ljudet av gongar och trummor ekar genom bergen och skogarna, blandat med kärlekssånger och skratt. Männen bär traditionella dräkter, höjer sina vinglas och berättar historier för ungdomarna om Hoang Din Thung och de svåra skördesäsongerna. Kvinnorna är upptagna med att förbereda fulla brickor med mat, från klibbigt ris, kött, fisk till vilda grönsaker, så att hela byn efter ceremonin kan njuta av frukterna av sitt arbete tillsammans. La Chi-folket har för sed att inte erbjuda mat till gästerna, i tron ​​att familjens förmögenhet måste bevaras så att nästa säsong fortsätter att vara framgångsrik och affärerna går smidigt.

Ljudet av trummor och gongar genljuder mitt under Khu Cu Te-festivalen.

Intressant nog äger Khu Cu Te inte rum på en enda dag. Från den första dagen i den sjunde månmånaden turas byarna om att organisera festivaler i en fast rotation så att alla kan delta i varandras festivaler. Ban Diu öppnar, sedan Ban Phung, Ban Pang, Ban May... och varar till augusti. Tack vare det verkar ekona från Khu Cu Te genljuda för evigt under den gyllene säsongen, vilket skapar en serie på varandra följande festivaler som alla ser fram emot.

Fru Vuong Thi Mai, 68 år gammal, i Ban Pang, berättade: ”Ända sedan jag var barn har jag sett fram emot Tet Khu Cu Te, inte bara för att jag får äta färskt ris och ha på mig fina kläder, utan också för att hela byn samlas, barn och äldre, alla skrattar och pratar glatt. Denna festival lär oss att vara tacksamma för skörden, minnas våra förfäder och uppskatta kärleken till våra grannar.”

La Chi-folkets stora festival är inte bara ett tillfälle för ursprungsbefolkningen, utan fascinerar även turister. Herr Nguyen Van Lam, en turist från Ho Chi Minh-staden, sa: ”Jag har varit på många platser men aldrig sett en festival som är både helig och intim som denna. Atmosfären av gonggongar, doften av färskt klibbigt ris, buffelhornvin, ljudet av lekande barn ... allt får mig att känna att jag lever i en långsam och varm värld .”

La Chi-folket samlades i stort antal för att delta i festivalen.

När den sista krukan med risoffer var tom, ljöd gonggongarna för att skicka förfäderna till det heliga landet, och juli Tet i Khu Cu Te tog slut. Men dess ekon dröjer sig kvar i La Chi-folkets livsstil - enkla, motståndskraftiga människor, knutna till bergen och skogarna och sina förfäders land. Mitt i det moderna livet är Khu Cu Te fortfarande som en pyrande eld, som värmer själen och lyser upp identiteten hos en etnisk grupp i den nordligaste delen av Fäderneslandet.

Artikel och foton: Duc Quy

Källa: https://baotuyenquang.com.vn/van-hoa/du-lich/202508/khu-cu-te-dau-an-thieng-giua-mua-vang-cua-nguoi-la-chi-9df7c5e/