Trinh Cong Son - Sånger från hjärtat, talang från livet

Musikern Trinh Cong Son tog ett souvenirfoto med studenter från andra kursen på Nguyen Du Writing School (skrivande fakulteten, Hanois kulturuniversitet) år 1985 (illustrationsfoto)

En plats att fostra talanger

År 1961 studerade Trinh Cong Son barnpsykologi och pedagogik vid Quy Nhon Pedagogical School i Binh Dinh-provinsen (1962-1964). Under sin tid vid Quy Nhon Pedagogical School bildade trion Truong Van Thanh som spelade fiol, Thanh Hai som spelade elgitarr och Trinh Cong Son som spelade akustisk gitarr amatörbandet Thanh Son Hai. Detta var en minnesvärd milstolpe i Trinh Cong Sons karriär som kompositör .

Efter examen åkte Trinh Cong Son till B'Lao (nu Bao Loc City, Lam Dong-provinsen) för att undervisa på Bao An Primary School i tre år (1964-1967). Han fick formell utbildning och blev rektor.

I artikeln Trinh Cong Son och den röda dammiga platån skrev forskaren Nguyen Dac Xuan, en vän till Trinh Cong Son: ”Sedan sin tid som pedagogikstudent har Trinh Cong Son komponerat många sånger för barn. När han började undervisa i Bao Loc komponerade han många fler sånger.”

Senare undervisade musikern Trinh Cong Son även i musik vid University of General Sciences - Hue University (nu University of Sciences - Hue University) i två år (1973-1974). Under denna tid studerade många studenter musiken " Trinh Cong Sons musik ".

Kärlek går in i sånger

Medan han fortfarande var i Hue blev musikern Trinh Cong Son förälskad i en flicka vid namn Ngo Vu Bich Diem. Denna kärleksaffär fick honom att skriva låten "Diem Xua". När man lyssnar på låten är bilden av en ung man som desperat väntar på sin älskare tydligt närvarande: "Det regnar fortfarande i eftermiddag, varför kommer du inte tillbaka? / Tänk om morgondagen är smärtsam? / Hur kan vi vara tillsammans? Smärtan kommer att präglas i mina fotsteg. Snälla kom tillbaka snabbt" och "Regnet regnar fortfarande och gör livets hav upprört/ Hur vet jag att stenstelen inte gör ont? Snälla låt regnet dra över det vidsträckta landet/ En dag kommer stenarna att behöva varandra."

Musikern Trinh Cong Son erinrade sig senare denna kärlek: ”När jag tittade ner från min balkong kom och gick den där gestalten fyra gånger om dagen… Den där flickan korsade en bro över en flod, genom rader av kamferträd, genom hårda regniga och soliga årstider, för att slutligen komma fram till ett möte. Ett möte men utan några löften… Flickan som gick genom rader av kamferträd är nu på en avlägsen plats, har ett annat liv. Allt som återstår är ett minne.”

Hue-forskaren Nguyen Dac Xuan, en vän till musikern Trinh Cong Son, sa: ”Han älskade Diem innerligt. De dagar då han inte såg Diem var han extremt olycklig… Diem visste att Trinh Cong Son älskade henne och hennes hjärta fladdrade ofta. Men vid den tiden kunde Diem inte övervinna sin familjs stränghet.”

Ngo Vu Dao Anh är Ngo Vu Bich Diems yngre syster. Efter att ha fått veta att hennes systers kärleksaffär med musikern Trinh Cong Son inte fungerade, skrev hon ett brev för att trösta och dela med honom. Musikern Trinh Cong Son skrev ett svar och "äldresysters kärleksrelation" uppstod därifrån. Under deras tid tillsammans skrev musikern Trinh Cong Son cirka 300 brev till Dao Anh. Bland dem fanns gripande ord som: "Jag saknar Anh, saknar Anh, saknar Anh men kan inte berätta för någon. Som en liten myras rop... Jag ser verkligen fram emot Anhs brev varje dag, varje timme, varje månad, varje år". Han skrev också många sånger för sin älskare som Pink Rain, What Age Is Left For You, Lullaby for You, Spring Fingers, Sad Stone Age,...

Även om denna kärleksaffär tog slut, mindes musikern Trinh Cong Son den fortfarande. År 1993 träffade han Dao Anh igen och skrev låten "Please pay back the debt to someone" med en så gripande text: "Tjugo år har jag betalat tillbaka/ Jag har betalat tillbaka skulden för ett helt liv utan våra armar/ Tjugo år av tömning och sedan fyllning/ Jag har betalat tillbaka skulden från en tid då våra läppar var frånvarande/... Tjugo år är fortfarande likadana som förr/ Jag är skyldig er denna tid i varandras liv".

Den 1 april 2001 gick musikern Trinh Cong Son bort. Målaren Dinh Cuong, en vän till musikern Trinh Cong Son, mindes: ”Månaden innan Son gick bort kom Dao Anh på besök. Varje morgon i veckan kom hon och satt bredvid Sons rullstol och bara tittade på Son, tills kvällen då hon kom hem.”

"Älskade det här livet av hela mitt hjärta"

Musikern Trinh Cong Son (höger) och musikern Van Cao, författaren till sången Tien Quan Ca (nationalsången) (Illustrationsfoto)

Förutom att vara lärare var musikern Trinh Cong Son också en intellektuell som kämpade för fredsrörelsen i södern. I en artikel av Hue-forskaren Nguyen Dac Xuan erinrade sig Mr. Le Khac Cam, en intellektuell som var en bas för Hue City Party Committee: ”Mr. Son visste att jag var en bas för City Party Committee... Vi, inklusive Trinh Cong Son, läste många böcker och tidningar som skickades från krigszonen och särskilt varje kväll lyssnade vi på radion och Hanois radio med beundran för revolutionen.”

Den 30 april 1975 sjöng musikern Trinh Cong Son "Noi vong tay lon" på Saigon Radio Station, som just hade tagits över av revolutionen. Han sade känslosamt: "Jag, musikern Trinh Cong Son, är mycket glad och rörd över att träffa och prata med alla er konstnärer i Sydvietnam. Idag är dagen vi alla drömmer om, dagen då vi fullständigt befriar hela Vietnam."

År 1981, tillsammans med musikerna Tran Long An och Pham Trong Cau, åkte musikern Trinh Cong Son för att uppleva det nya livet på Nhi Xuan Farm (Hoc Mon-distriktet, Ho Chi Minh-staden), där unga volontärer dag och natt bidrog med sin ungdom för att bygga det socialistiska fosterlandet. Efter det komponerade han sången "Em o nong truong em ra bien gioi" för att prisa det socialistiska folket: "Varje bleknad skjorta kommer att göra livet grönare/ Händer skapar lyckliga årstider/ Från detta land växer nya människor/ Som solen vid horisonten". I synnerhet de kvinnliga ungdomsvolontärerna gjorde honom oerhört beundrad. De var flickor "med fötter som går utan att tveka", "bekanta med regn och sol", "hår på axlarna intrasslat med rött damm" och "passionerade hjärtan" som han minns för alltid.

I början av 1984 blev musikern Trinh Cong Son, när han besökte museet i Quang Binh, mycket rörd när han såg ett foto av Moder Suot (1908-1968). Moder rodde orubbligt färjan under regnet av bomber och kulor och tog soldater över floden under åren av strider mot de amerikanska inkräktarnas förödande krig. Efter det komponerade han sången Mother's Legend med känslosam text: "På natten, sittande med lampan tänd, minns/ Varje berättelse från det förflutna/ Moder kom tillbaka stående i regnet/ Täckande sina sovande barn/ Iakttagande varje steg av fiendens fotspår/ Moder satt i regnet/ Moder vadade över bäcken/ Under bombregnet, inte rädd/ Moder ledde försiktigt vägen/ Skickade sina barn över bergen och kullarna". Låten Mother's Legend skapade ett odödligt monument över Fäderneslandets Moder under åren av motstånd mot amerikanerna för att rädda landet.

Dessutom komponerade musikern Trinh Cong Son låten "Scarves lyser upp gryningen" som en särskild känsla för medlemmarna i Ho Chi Minh Young Pioneers, de framtida ägarna av Socialistiska republiken Vietnam: "Titta på er, vackra barn, som går snabbt till skolan/ Varje halsduk ni sveper är röd av gryning/ Varje ung arm bygger en rosenröd morgondag/ Er ungdomsunion är Vietnams hopp".

Musikern Trinh Cong Son, som levde under den socialistiska regimen efter befrielsen av södern och landets återförening, komponerade verk som har bestått genom åren om socialistiska människor. I låten Every Day I Choose a Joy uttryckte han sin kärlek till livet och människorna med det nya livet: "Och så lever jag lyckligt varje dag/ Och så kom jag in i livet/ Älskar detta liv av hela mitt hjärta"./

Kommentar (0)