Om La Bang för att lyssna på te som 'berättar historier'

Framför mig låg en vidsträckt grönska. De mjuka, blåsiga sluttningarna. Te förknippat med te. Te förknippat med jorden. Te förknippat med himlen. Te förknippade människor med sedimenten i en kulturell region. Te förknippade människor med människor med berättelser om svårigheter men strålande av frid. Vi anlände, hörde jorden vända, såg gröna teblad, såg starkt te och såg otaliga leenden på läpparna hos dem som fäste sina liv vid den produkt som definierade Thai Nguyen. Generation efter generation fortsatte berättelsen om telandet att förfölja oss under hela resan.

"Gröna musikvågor".

Kulturella sediment utgör mänskliga vanor

När gruppen anlände till La Bang hade regnet slutat. Innan dess, när vi fortfarande satt på bussen från provinsens centrum hit uppe, hade regnet helt vitlagt gatorna. Vi skämtade att Thai Nguyen välkomnade gruppen med en stor "himmelsk välsignelse". Vår grupp bestod bara av över tjugo personer, men det var den fulla närvaron av alla tre regioner i landet som samlats i Thai Nguyen för en resa till teets land för att lyssna på berättelserna som skapat namnet på detta land. Med bara ett förslag från journalisten Luong Bich Ngoc och organisationskommittén för tävlingen "Hundra år av det mest berömda teet" fortsatte vi att ringa varandra för att boka tid för denna spännande resa.

La Bang ligger väster om det gamla Dai Tu-distriktet, bara cirka 10 km från centrum och sträcker sig längs foten av Tam Dao-bergskedjan. Enligt Truong Duc Nam, biträdande direktör för Thai Nguyen Provincial Information Center, är detta en plats med rika turismresurser , från ekoturism till kulturell, historisk och andlig turism. I de kommande utvecklingsmålen har provinsen inriktat La Bang på att gradvis utnyttja den potentialen och fördelen för att bygga och utveckla lokal turism för att locka turister att besöka och uppleva. Och framför allt, att föra La Bang närmare ett större antal vietnamesiska eller internationella besökare.

Herr Nam var kanske den tröttaste personen i vår grupp, åtminstone under hela resan från Hanoi till Thai Nguyen, då han mötte mer än tjugo personer som var journalister och författare från hela landet, så frågorna var också varierande. Det var dock vänligheten och uppriktigheten i det väderbitna ansiktet hos denne man som alltid var mån om att utveckla teområdet för provinsen som gjorde att vi alltid förväntade oss information från honom.

Alla frågor besvarades lyckligtvis omtänksamt av honom. Den entusiasmen fann jag faktiskt även hos teplockarna tidigt på morgonen på dessa gröna tekullar. De presenterade alltid i detalj varje steg från plantering, plockning till torkning av te och produktion av färdiga produkter. La Bang fylldes således av djup tillgivenhet i vår grupps ögon och hjärtan.

Det verkar som att de kulturella sedimenten från detta land från förr i tiden har skapat ett sätt att leva för La Bang-folket. En passionerad personlighet, likt doften av te, dröjde sig kvar hos oss under hela resan. I tankarna på en sydstatsbo som kommer till Thai Nguyen för första gången, för att vara ärlig, hade jag bara hört talas om Tan Cuong. För överallt i Saigons tebutiker presenterar folk fortfarande Tan Cuong-te som en toppdelikatess i den berömda odlingsregionen i norr. De flesta tebutikerna är för Saigons tekännare eller internationella turister, och många tekartonger har bilder av Tan Cuong-landet tryckta på sig.

Historien om te och Tan Cuongs land berättades tydligt av säljaren. Så när mina fötter nuddade La Bangs land blev jag förvånad över kullarnas skönhet och kände mig ännu mer känslosam när jag visste att detta land hade en lysande milstolpe förknippad med landets historia.

Jag föddes och växte upp när landet enades, så berättelserna om en svår och heroisk period växte inom mig genom de berättelser jag lärde mig på historielektionerna, filmer, berättelser från släktingar och från mina vandringar under mitt passionerade liv av att resa hit och dit. Mitt hemland är fortfarande mycket vackert! Mitt hemland har fortfarande många berättelser som jag själv inte vet mycket om! Så på mina resor försöker jag alltid lära mig ett lands historia.

För mig formar landet folkets karaktär. Ett halvt sekel har gått, när vi ser fram emot glädjeämnena i dagarna då vi firar nationens heroiska milstolpar, och jag hade turen att samla en berättelse om landet som bidrog till motståndskrigets stora historia i det förflutna. La Bang dök upp i mitt sinne genom berättelsen om en flicka från litteratur- och konstföreningen i Thai Nguyen-provinsen som ett bevis på den kulturhistoria som skapade detta lands skönhet.

La Bang är Thai Nguyens "röda adress". Med sina ljusa ögon återberättade Hien Trinh den gamla historien med dagens ungdoms stolthet. Här finns en relik från födelseplatsen för Thai Nguyens provinsiella partikommittés första partibas (år 1936). Den låg i byn Lau Sau och har rankats som en nationell historisk relik. Berättelsen om Thai Nguyens barn som övergav många drömmar för att frivilligt ge sig ut på vägen för att återfå territoriets integritet den dagen, rörde våra hjärtan.

Under nationens två motståndskrig lämnade många thailändska Nguyen-barn och återvände aldrig. Många mödrar väntade tills vinden blev silverfärgad och deras liv var stilla utan att se sina barn, även om de bara var utslitna ben. Eller så var de som återvände inte i hela sina kroppar, men deras tro på sitt lands självständighet lyste fortfarande starkt. Hien berättade många historier.

Jag frågade Hien varför han kom ihåg så väl. Det visade sig att det i detta land, förutom te, också fanns människor som alltid hade ett tungt hjärta för fosterlandet. Halvvägs uppför sluttningen satte vi oss ner vid teområdet Cau Da för att vila. Jag berättade för Hien om de mest intensiva dagarna under COVID-19-epidemin i Ho Chi Minh-staden, och det medicinska teamet från Thai Nguyen åkte direkt till epicentrum och värmde hjärtana hos många människor i södern. Det fanns ett foto taget en regnig eftermiddag, 5 volontärer från Thai Nguyen i en bil från akutmottagningen till en liten by. Det kraftiga regnet och den starka vinden fick de 5 grönskjortorna att trängas ihop. Fotot togs av en annan volontär som tog nästa buss.

Samma eftermiddag fick fotot att hyllas av online-communityn. Faktum är att det lämnade ett djupt intryck på mig om kärleken till thailändska Nguyen-folket. Hien är en liten flicka, men hon tog mig med på en promenad på nattgatan mitt i provinsen. Det var kvällen innan. Hien tog mig runt och introducerade mig till allt vi såg.

Hien sa att Thai Nguyens centrum bara är en promenad runtomkring, men för att se hela provinsen, ibland räcker inte ett helt liv, min kära! De vänliga orden som fälldes under en kall, blåsig natt fick mig att förstå hur mycket denna teflicka älskar sitt hemland. Precis som den där morgonen i La Bang, bjöd Hien också djärvt in mig att gå till Thanh La-pagoden. För att "förföra" mig sa Hien att Thanh La-pagoden ligger på en mycket vacker plats, där man kan se hela La Bang-fältet ändra färg beroende på säsong. Berättelsen om 9X-flickan började från det att vi följde den mjuka sluttningen till Cau Da-tekullen tills vi stannade för att påbörja resan för att lyssna på teberättelsen, men den slutade fortfarande inte.

Beteckning för en teregion

Turister tar bilder på tefält.

Ärligt talat, när jag anlände till La Bang och tog en klunk varmt grönt te, kunde jag känna den passionerade, uppfriskande smaken. Teets färg var grön och skimrande gyllene. Det var syrligt till en början men eftersmaken var söt. Jag förde tekoppen till näsan, och den starka aromen spred sig rakt upp i näsborrarna. Ju mer jag andades in, desto starkare började doften tränga in i min näshåla, och om jag tog ett långt andetag kände jag mig ofta yr av berusning.

För någon som jag, som har druckit te gjort på färska teblad i över tjugo år, är det verkligen en förförisk arom. Men det jag gillar mest med La Bang-te är den kvardröjande eftersmaken i halsen. Den eftersmaken är söt och sval och tränger gradvis djupt ner i mina tarmar.

La Bang har La Bang Tea Cooperative och Ha Thai Tea Joint Stock Company som har byggt en rymlig lokal för tedrickande, produktvisning och tebearbetning, där man kan välkomna och betjäna stora grupper av besökare.

Och utifrån den här erfarenheten tänkte jag genast varför La Bang inte har blivit erkänt i hela landet? Kanske borde vi börja med digitala medier och teknik för att främja landets kultur. Vi börjar på onlineplattformar och säljer historien om La Bang-landet, inte bara säljer te som nu.

Njut av te i en mysig miljö.

La Bang har Kem-bäcken som har sitt ursprung i den gröna bergstoppen Tam Dao. Bäcken är klar och slingrande. Det finns mattor av urskog vid foten av Tam Dao-berget. Den etniska befolkningen här bevarar fortfarande många unika traditionella kulturella särdrag, såsom Then-sång, Tinh-luta, mjuka folkmelodier från de etniska grupperna Tay och Nung; traditionella kulturella särdrag, seder och bruk från den etniska gruppen Dao, såsom cap sac-ceremonin, Tet Nhay...

Köket är mångsidigt och rikt med många attraktiva rätter för turister som: vilda bambuskott, kyckling från berget, klibbigt ris i fem färger, vilda grönsaker, olika rätter med stör... Samtalet mellan Dr. Nguyen Kien Tho, journalisten Nguyen Hong Lam och mig varade till middagstid, tills vi kom in i en bäck som flödar längs med den, som många hushåll använder för att odla stör, en specialitet från thailändska Nguyen. Det mycket för La Bang och mig räckte inte för att höra alla historier om te i detta land. Men från den här resan blomstrade thailändska Nguyen inom mig, inte bara om te, land, människor utan också om den kulturella identiteten i teregioner som få människor känner till.

Källa: https://baothainguyen.vn/van-hoa/202509/ve-la-bang-nghe-che-ke-chuyen-c9e4921/