Det är ett misstag att tro att "jakten på utlänningar" kommer att göra dig bra på engelska.

"Att jaga utlänningar" brukade vara ett kreativt sätt att förbättra kommunikationsförmågan och proaktivt lära sig engelska, men idag kanske det inte längre är lämpligt vad gäller effektivitet och kulturell kontext.

Bui Minh Duc, masterstudent i kommunikation vid Clark University i USA, delade med sig av sitt perspektiv på att "jaga efter utlänningar" för att öva på engelska.

För tio till femton år sedan, när jag började på universitetet, dök "utlänningsjakt" upp och blev snabbt populärt. "Utlänningsjakt" syftar på engelskstudenter, mestadels studenter, som vill förbättra sina språkkunskaper och proaktivt söka samtal med utländska turister som besöker Vietnam. Vid den tiden, och även nu, är "utlänningsjakt" populärt i Hanoi, särskilt i Gamla stan och runt Hoan Kiem-sjön, eftersom dessa områden lockar många turister och erbjuder rymliga, öppna ytor för samtal.

”Jakten på utlänningar” har sitt ursprung i ett mycket gott mål: att förbättra engelskkunskapen. När skolorna inte kunde ge tillräckliga möjligheter för elever att kommunicera och samtala med modersmålstalare, och internet inte var lika utbrett som det är idag, var ”jakten på utlänningar” ett kreativt sätt för elever att proaktivt lära sig engelska.

Att "jaga utlänningar" har dock många nackdelar, och det är ett misstag att tro att detta är det enda sättet att bli god engelska. Denna aktivitet är inte längre relevant idag, och jag anser att den borde stoppas.

För det första har själva termen som används för att beskriva denna praxis fått folk att höja ögonbrynen. "Att jaga västerlänningar" frammanar bilden av att behandla turister som djur, där unga människor beter sig som jägare och frenetiskt letar efter en eller två "västerländska" turister att prata med. Om du bevittnade den här scenen skulle du tycka att det är ganska likt när många unga människor går i stora grupper, omringar några turister och bombarderar dem med frågor.

För det andra är inte alla besökare beredda att vara omgivna av en grupp okända elever på det sättet. Situationen kan få dem att känna sig osäkra och sårbara för stöld om de inte är uppmärksamma. Denna försiktighet är ännu större när de befinner sig på okända platser.

Eftersom de inte undersökte kulturellt känsliga aspekter i förväg ställde många unga ganska privata frågor, som: Vad jobbar du med? Varifrån kommer du? Är du gift? Vietnameser kanske anser att dessa frågor är normala, men i Amerika undviker jag vanligtvis att ställa sådana frågor till främlingar – och folk svarar i allmänhet inte främlingar när de plötsligt blir stoppade.

För det tredje, enligt min mening, är "att jaga utlänningar" inte ett särskilt effektivt sätt att lära sig engelska när man jämför med den ansträngning man lägger ner.

Enkelt uttryckt, när man pratar med utlänningar upprepar man ofta vissa frågor. Många turister är bara villiga att svara på några sådana frågor innan de åker, och man måste fortsätta hitta andra turister och upprepa samma frågor. Även om det kan hjälpa många unga att få självförtroende att prata med utlänningar, är det faktiskt väldigt svårt att förbättra sin engelska i sådana situationer.

Dessutom hänvisar termen "västerländsk" till människor från olika västerländska länder, och alla talar inte engelska som sitt första språk. På den positiva sidan kan det att prata engelska med människor från olika länder hjälpa dig att förstå en mängd olika accenter, men för nybörjare som lär sig standardengelska är detta inte det optimala valet.

Minh Duc vid ett Fulbright-stipendieseminarium i Atlanta, USA, den 15 september. Foto: Tillhandahållen av personen .

Om de inte "jagar utlänningar", vad mer kan studenterna göra?

Utvecklingen av internet har gett unga människor tillgång till en mängd olika läromedel för engelska. Många program och projekt från icke- statliga organisationer hjälper till att knyta an elever till engelsktalande länder som USA, Australien och Storbritannien. Sociala medier gör det också enkelt att hitta vänner att öva engelska med, från expatgrupper som bor i Vietnam till grupper för att studera utomlands. Språkutbyte har blivit mycket enklare tack vare internet.

Att gå med i studentklubbar och organisationer är också ett bra sätt. Under mina studentår var jag medlem i Hanoikids – en klubb för ungdomar som specialiserar sig på att guida utländska turister runt i Hanoi . Därför behövde medlemmarna inte "leta efter utlänningar" utan hade fortfarande möjligheter att prata med turister. Denna erfarenhet hjälpte mig att förbättra mina engelskkunskaper avsevärt.

Tillbringa mycket tid med att öva engelska genom olika metoder, som att läsa tidningar, titta på dokumentärer och utbildningsmaterial på engelska. Att lyssna på musik eller titta på film är normalt inte min föredragna metod eftersom det är väldigt svårt att förstå sammanhang med mycket slang och förkortningar när man först börjar lära sig engelska.

Samtidigt använder dokumentärer och utbildningsmaterial ofta akademisk engelska, med lämplig intonation och hastighet för lyssnaren. På samma sätt kan det att välja stora utländska nyhetssajter med lättförståeligt språk, som New York Times eller Reuters, också hjälpa dig att lära dig engelska lättare.

I Vietnam är kulturutbytesprogram vanligare nu. Ungdomar har fler möjligheter att delta i seminarier och interagera med internationella studenter. Ambassader organiserar också ofta språkutbytesaktiviteter. För mig är dessa effektiva sätt att öva engelska utan att någon känner sig obekväm.

Bùi Minh Duc

Källänk: https://vnexpress.net/sai-lam-neu-nghi-san-tay-de-gioi-tieng-anh-4657897.html