Små minnen av den store poeten Xuan Dieu

Poeten Xuan Dieu gick bort i slutet av 1985. Det har gått nästan 38 år sedan den store poeten Xuan Dieu lämnade den vietnamesiska poesiscenen, och i många viktiga forum för regionala och internationella författare och poeter har vi inte längre äran att höra poetens skarpa åsikter.

När jag nämner poeten Xuan Dieus bortgång minns jag plötsligt den "tredje nationella konferensen för unga författare" som hölls den 18–20 december 1985 i Hanoi . Detta kan betraktas som en särskilt betydelsefull litterär händelse för unga författare, eftersom den äger rum i samband med att vårt land är helt enat. Eftersom de två föregående konferenserna endast ägde rum i den socialistiska norra delen av landet under förutsättning att landet fortfarande var tillfälligt delat.

Med kallelsen från organisationskommittén i handen, skickad av poeten Chinh Huu, dåvarande biträdande generalsekreterare för Författarföreningen, tillbringade Mai Son och jag flera dagar med att förbereda oss för "pilgrimsfärden" till huvudstaden. Faktum är att vårt bagage var mycket enkelt och lätt eftersom få människor under subventionsperioden verkade bry sig om materiella angelägenheter. Klyftan mellan rika och fattiga och mindervärdeskomplexet mellan höga och låga hade aldrig dykt upp i våra tankar, eller om de gjorde det, var den bara vagt flyktig, som en skör dimma, inte verklig.

Spänningen under den första långa resan i våra liv gjorde oss ibland otåliga och något frustrerade över tågets långsamhet under de tre dagarna och nätterna av tröghet på järnvägen mellan norr och söder. Så kom vi äntligen fram till Hanoi – hela landets hjärta. Hanoi "Inte väldoftande, men som jasmin/ Inte historiskt, men som folket i Trang An" hade jag läst i gamla folkvisor. "Hanoi, trettiosex gator" av Thach Lam – Nguyen Tuong Lan, en utmärkt novellförfattare i Tu Luc Van Doan-gruppen. Hanoi, fullt av längtan, fyllt av nostalgi i "Thuong nho muoi thap" av Vu Bang. Och, närmast och mest bekant, var "Hanoi, vi kämpade väl mot amerikanerna" som jag hade läst av den begåvade författaren med sin unika skrivstil Nguyen Tuan. Det fanns en märklig och underbar känsla som var svår att beskriva som uppstod i mitt hjärta från det ögonblick tåget passerade den 17:e breddgraden tills vi tog våra första blyga steg ner till Hang Co-stationen – Hanoi.

Vid det förberedande mötet den kvällen (17 december 1985) utsågs jag av organisationskommittén att ansluta mig till konferenssekretariatet tillsammans med Ms. Da Ngan ( Can Tho ) och Ho Anh Thai (Hanoi). Samma kväll fick vi veta att poeten Xuan Dieu behandlades på Friendship Hospital för en hjärtattack; om jag minns rätt var detta andra gången han var tvungen att läggas in på sjukhus. Organisationskommittén och särskilt de unga poeterna som var närvarande vid konferensen hoppades dock fortfarande att de nästa morgon skulle kunna se den poet de älskade personligen på konferensforumet. Natten den 18 december 1985 var dock många delegater från hela landet tvungna att avbryta mötet med fyra generationer författare på 65 Nguyen Du för att hinna till sjukhuset för att träffa den store poeten Xuan Dieu för sista gången. Nästa morgon, under konferensens officiella program, när poeten Lu Huy Nguyen, på uppdrag av organisationskommittén, läste hela texten av poeten Xuan Dieus passionerade och intellektuella tal, kunde ingen i salen hålla tillbaka tårarna. Många rop uppstod från presidiet och spred sig gradvis, vilket skapade en dyster atmosfär som omgav den stora salen i Vietnam-Sovjetunionens vänskapsarbetes kulturpalats. Denna sista artikel av poeten Xuan Dieu hade titeln "Lärdom i poesiskrivandet" - där författaren förde vidare allt det "hjärtliga" som samlats under hela sitt kreativa liv till den fjärde generationen. Kanske hade poeten en föraning om att det inte skulle finnas någon bättre möjlighet att föra vidare poesins "hemlighet" till nästa generation, men tyvärr hade han inte längre möjlighet att presentera den direkt.

Det intima mötet mellan Central Literature and Arts Weekly och de unga författarna omedelbart därefter ägnade större delen av tiden åt att ingående diskutera förberedelserna av artiklarna för specialnumret om poeten Xuan Dieu. Herr Pham Tien Duat fick i uppdrag att skriva en minnesordsläsning för kamrat Ha Xuan Truong - chef för Central Literature and Arts Department. Jag minns den utförliga artikeln med titeln "Ett stort träd ligger ner, hela himlen är tom" trycktes mycket högtidligt på omslaget till Literature and Arts Weekly, längs båda spalterna. Den erfarne författaren Nguyen Tuan, som led av reumatism, skrev fortfarande noggrant de kondoleansrader som skickades i tid enligt tidningens redaktionsråds begäran. Jag var mycket imponerad av kondoleansraderna, som hade hans egen stil - "poeten Xuan Dieu gick bort, jag känner att han tog med sig en del av mitt litterära liv".

Herr Huu Thinh gav mig och Nguyen Trong Tin (Ca Mau) i uppdrag att skriva en kort artikel på uppdrag av konferensens unga poeter för att visa deras respekt för mästare Xuan Dieu. Tidningen trycktes när de sydliga delegaterna besökte vattenkraftverket Song Da i Hoa Binh . De nordliga delegaterna hade äran att se poeten Xuan Dieu begravas innan han återvände till sin hemstad.

Efter att ha besökt landets största vattenkraftsprojekt och det berömda kooperativet för fyrverkeriproduktion Binh Da, återvände vi till Hanoi för att besöka farbror Hos mausoleum och åkte sedan till Van Dien-kyrkogården för att lägga en krans till hyllning till poeten Xuan Dieu. "Det verkar som att ingen konstnärs begravning någonsin har berört huvudstadens invånares hjärtan som den store poeten Xuan Dieus begravning." De hanoibor jag mötte efteråt på kaféer, i parker och på gatorna uttryckte alla sin beundran för poeten med sådana tillgivna känslor. Och det är inte bara huvudstaden Hanoi, människor som älskar Xuan Dieus poesi finns överallt i landet och runt om i världen. Xuan Dieus poesi har översatts i det tidigare Sovjetunionen, Bulgarien, Ungern, Rumänien, Polen, Frankrike, England, Indien, Sverige och särskilt det tidigare Tyska demokratiska republiken - där Xuan Dieu utsågs till korresponderande medlem av Konstakademin 1983.

Under sin livstid sa poeten Che Lan Vien en gång att volymen av poeten Xuan Dieus verk motsvarade hela Litteraturakademins intellektuella arbete. Den bedömningen är verkligen inte överdriven. Med en enorm volym verk och enastående bidrag inom många olika områden på nationell och internationell nivå har poeten och akademikern Xuan Dieu för länge sedan gett sig in i den klassiska världen.

Källa