31 mars 1954: Enheterna organiserade snarast defensiva positioner och förberedde sig för att motverka fiendens motattacker under dagen.

Kampanjkommandot beslutade:   Enheterna organiserade snarast defensiva positioner på höjdpunkterna C1, D1 och E, och förberedde sig för att motverka fiendens motattacker under dagen, fast beslutna att inte låta fienden återta dem. 308:e divisionen placerade ut 102:a regementet i öster och fortsatte offensiven för att förstöra A1 och försvara C1. Kamrat Vuong Thua Vu ledde striden vid A1 och C1. 88:e och 36:e regementen (308:e divisionen) attackerade och förstörde fästena 106 och 311 i väster. 165:e regementet (312:e divisionen) attackerade och förstörde fästet 105 i norr, vilket allvarligt hotade fienden och skapade gynnsamma förutsättningar för enheter i det östra området att slutföra sitt uppdrag.

Fiendesidan: I gryningen den 31 mars möttes det franska befälet vid Dien Bien Phu för att diskutera hur situationen skulle hanteras. Langler föreslog att hela den andra luftburna gruppen, inklusive den första och åttonde fallskärmsbataljonen, en del av den femte fallskärmsbataljonen, tillsammans med den tredje främlingslegionens bataljon och stridsvagnar från Hong Cum, skulle koncentreras för en motattack. Alla artilleri- och stridsvagnsstyrkor i det befästa komplexet skulle mobiliseras för motattacken.

Klockan 7:45 ryckte den 3:e främlingslegionens bataljon, med stridsvagnsstöd, fram från Hong Cum in på väg 41 mot Muong Thanh. När de nådde byn Long Nhai hamnade de i bakhåll för det 57:e regementet och omringades och attackerades omedelbart. Stridsvagnar träffades av DKZ-skott och fattade eld, och infanteriet förintades av vår tunga eldkraft.

Runt middagstid måste fiendens artilleri användas för att blockera framryckningen så att den tredje främlingslegionens bataljon och stridsvagnar kunde kämpa sig tillbaka till Hong Cum, med 15 döda och 50 sårade ombord.

Med gott väder återupptog fiendens flygvapen sina operationer. C-119 transportflygplan, styrda av amerikanska piloter, släppte ner ammunition och mat med fallskärm; även jaktflygplan dök ner och kombinerade med fiendens artilleri för att kraftigt bombardera höjdpunkterna C1, D1, E och A1.

Besegra fiendens motattack för att återta förlorade mål och avancera på A1.

Vid kulle D1, där de utnyttjade artilleriröken, kröp fienden upp för att närma sig sitt mål. Eftersom de flesta utkikssoldaterna hade dödats, insåg vi först att fienden närmade sig och öppnade eld. Efter cirka 25 minuter återtog fienden nästan hela kulle D1 och trängde våra försvarsstyrkor in i ett hörn. Soldaten Tran Ngoc Boi ropade: "Bättre att dö än att överge slagfältet!", och tillsammans med sina kamrater reste de sig upp med granater och bajonetter för att avvärja fiendens motattacker.

Stridsingenjörerna skar igenom taggtrådsstängslet och banade väg för anfallstrupperna att attackera och förstöra position 206.

Regementets observationspost upptäckte fienden vid D1, beordrade omedelbart artillerield för att avlyssna dem och kallade på förstärkningar. Vi vände situationen och ryckte fram för att inleda närstrid med fienden.

Efter en timmes strider tvingades fienden fly tillbaka till Muong Thanh.

Fienden misslyckades inte bara med att återta D1, utan var också tvungna att överge D3-fästet, försvarat av ett thailändskt kompani, och dra tillbaka sina artilleripositioner vid 210, medvetna om att dessa höjdpunkter inte kunde hålla om D1 förlorades.

Våra anfallstrupper attackerar en fiendens position på kulle C.

Vid C1, klockan 13:30, skickade fienden två fallskärmsjägarbataljoner, nummer 5 och 6, framåt, stödda av artilleri, flygvapen och stridsvagnseskort. Kompani 273 (102:a regementet) och de återstående styrkorna från kompani 35 (98:e regementet) avvärjde ett flertal fiendens motattacker från C2 i försök att återta denna höga mark. Fienden avlossade intensiv artillerield, använde eldkastare och inledde ett anfall, vilket intog Flaggstångskullen och försatte våra styrkor i en nackdel.

Soldaterna var tvungna att använda vitt fallskärmstyg knutet till mynningarna på sina kanoner som referenspunkt för artilleriet att bestämma sin position. Medan artilleriet besköt kraftigt, förde regementet in förstärkningar och samordnade sig med försvarsstyrkorna på slagfältet för att driva fienden bort från Flaggstångskullen och återställa slagfältet.

Klockan 16.00 tvingades fienden retirera från C1, varav nästan 100 dödades av våra styrkor.

Under dagen avvärjde vi här sju motattacker från två fientliga fallskärmsjägarbataljoner.

Våra anfallstrupper skar igenom taggtrådsstängslen och inledde attacken mot fiendens positioner i C Hill-området.

Vid A1, tidigt på morgonen den 31 mars, inledde vi vår andra attack mot fästet. 102:a regementet marscherade från väster längs skyttegravarna och korsade Muong Thanh-slätten i öster.

Vid middagstid den 31 mars fick Regemente 102:s befäl överlämnandet av terrängen och stridssituationen vid A1 från Regemente 174:s befäl. Mobiliseringsprocessen stötte dock på svårigheter, och endast fyra kompanier anlände till positionen på eftermiddagen. Förstärkta av ett kompani från Regemente 174 beslutade Regemente 102 att fortsätta attacken mot A1. Istället för att använda artilleri för att bombardera fienden koncentrerade vi vår eldkraft för att hota dem med eld innan vi inledde ett anfall och snabbt intog hälften av fästet i öster.

Situationen förblev dock densamma som föregående natt; vi inledde fyra anfall men misslyckades med att bryta igenom den horisontella linjen framför den underjordiska bunkern. Striderna fortsatte häftigt, där fienden erövrade två tredjedelar av fästet, medan vi höll stånd i den östra tredjedelen av kulle A1.

Nhandan.vn

Källa